< Bibelfråga från Obadja
Fråga: Varför ägnas en hel bok i Obadja åt domen över nationen Edom?
S: Här är en möjlig anledning, uppdelad i åtta delar.
1. Edomiterna valde konsekvent att vara fiender till Guds folk.
2. När edomiterna visade fientlighet mot sina israeliska bröder i 4 Mosebok 20:14–21, fick de en ny chans på grund av deras nära släktskap.
3. När Jerusalem föll var de aktiva i att jaga israeliter och överlämna dem till babylonierna, enligt verserna 11–13 och Amos 1:11–12.
4. Edoms specifika synder anges som högmod (verserna 3–4) och våld mot israeliterna.
5. Det är sant att edomiterna inte var lika onda som kanaaniterna, och de var inte lika skadliga för israeliterna som assyrierna och babylonierna.
6. Ändå kände de till den sanne Guden, och med större möjligheter till kunskap följer ett större ansvar.
7. Edomiterna är ett exempel för oss på att vi inte ska vara högmodiga eller glädja oss över att gudfruktiga människor går under.
8. Edomiterna är ett exempel på hur Gud dömer ett folk kollektivt.
Fråga: Var Obadja bara ett uttryck för judisk nationalism?
S: Nej. Man kan hitta alla möjliga mänskliga motiv för nästan vilken typ av skrift som helst. Obadja framstår som ett budskap från Gud om skydd för Israel och dom över Edom, och det finns inga belägg för att anta något annat.
Fråga: Vilka är de viktigaste punkterna i Obadja-boken?
S: Obadjas bok kan läsas på tre olika nivåer.
1. Vid en första anblick skulle man kunna tro att det endast handlar om en profetia om Edoms undergång.
2. På ett djupare plan är det en varning till alla om högmod och om att glädja sig åt gudfruktiga människors undergång.
3. På ett ännu djupare plan kan man utforska begreppet ett folks kollektiva synder, hur dessa förs vidare genom kulturen och den bevarade historien, och hur Gud straffar dem.
F: Hur ser en översikt över boken Obadja ut?
S: Här följer en översiktlig sammanfattning.
1–9 Esaus högmod och kommande undergång
10–16 Varför Esau kommer att straffas
17–21 Jakobs roll i bestraffningen av Esau
F: I Obad 1, när skrevs Obadjas bok?
A: Det finns få ledtrådar till när Obadja-boken skrevs.
Det finns tre huvudteorier:
1. Under kung Joram (848–841 f.Kr.)
2. Under kung Ahas (731–715 f.Kr.)
3. Strax efter Jerusalems fall, omkring 585 f.Kr.
F: Var det i Obad 1 samma Obadja som gömde 100 profeter i 1 Kungaboken 18:3–4?
S: Josefus (Antiquities of the Jews, bok 8, kap. 13.1–7) och Talmud Sanhedrin 39b trodde felaktigt att så var fallet. Men om Obadja 11 syftar på den babyloniska erövringen av Jerusalem, levde den Obadja som nämns i 1 Kungaboken 18:3–4 nästan 300 år tidigare. Sammanfattningsvis har vi inga uppgifter om denna Obadja utanför Bibeln.
F: Hur skickades en sändebud bland nationerna för att gå emot Edom i Obadja 1?
S: Det skulle vara en ande som uppviglade nationerna till strid. I detta fall specificeras det inte om det var Guds änglar som fick i uppdrag att göra detta, eller demoner som Gud tillät att göra detta. Men det finns en liknande situation i Uppenbarelseboken 16:12–14 där tre onda andar som liknade grodor kom ut ur munnen på draken, vilddjuret och den falske profeten för att uppvigla världens kungar till strid.
F: Varför var Edom så stolt i Obadja 3?
S: De mäktiga, rika och vackra har inte monopol på synden stolthet. Edomiterna var stolta över sina (till synes) ointagliga bergsbefästningar. Att ha bra försvar är inte något dåligt, men när man förlitar sig på dem och vänder sig bort från Gud, då är det dåligt. Edom gjorde dock mer än bara det. När Jerusalem föll, plundrade de själva de försvarslösa israeliterna (Obadja 10–11). Ibland känner människor att reglerna för anständighet och vänlighet inte längre gäller dem när de är stolta och tror att de kan lita på sina egna försvar.
F: Vad lär Obad 5 oss om straff?
S: Det finns olika grader av straff från Gud. Ibland, som i Haggai 1, handlar det bara om att ha mindre ekonomiskt välstånd än man annars naturligt skulle ha haft. Andra gånger kan det vara som med tjuvar som tog vad de ville. Detta är dock en tredje, allvarligare typ, där det, precis som vid en gräshoppsplåga i Joel 1, inte kommer att finnas något kvar. Men medan gräshoppsplågan var allvarlig inom ett mycket begränsat område, skulle denna förstörelse drabba hela Edom. Historiskt sett fanns det vid Jesu tid inga edomiter kvar i Edom. Landet hade tagits över av nabateiska araber. De ursprungliga edomiterna flyttade västerut till södra Juda och kallades idumeer.
Fråga: Vem var de vise männen i Edom som nämns i Obadja 8–9?
S: Edom var känt för att ha visa män. En av dem var uppenbarligen Elifas från Teman, som nämns i Job 2:11.
F: Var det i Obadja 20 en falsk profetia, eftersom israeliterna aldrig återvände?
S: Nej. De återvändande landsflyktingarna, som kallades judar, tog verkligen landet i besittning. Det är visserligen sant att majoriteten av de återvändande landsflyktingarna kom från Juda, men Esra 2:3–63, Nehemja 7:6–63 och Nehemja 11 visar att även människor från andra stammar återvände. Om en grupp benjaminiter valdes ut för att bo i Jerusalem enligt Nehemja 11:7–9, måste det ha funnits benjaminiter att välja bland.
F: Vilka är några av de äldsta manuskripten från Obadja som fortfarande finns kvar idag?
S: Det finns en kopia av verser ur Obadja bland Döda havsrullarna (4Q82/4QXIIg) och en kopia vid Wadi Murabba’at (MurXII).
Kristna bibelmanuskript från omkring år 350 e.Kr. innehåller Gamla testamentet, inklusive Obadja. Två av dessa är Vaticanus (325–350 e.Kr.) och Alexandrinus (ca 450 e.Kr.), där de tolv mindre profeternas böcker placerades före Jesaja. Obadja finns i sin helhet i både Vaticanus och Alexandrinus.
Även Sinaiticus (340–350 e.Kr.) innehåller hela Obadjas bok. Den börjar på samma sida som Joel slutar. Den slutar på samma sida som Jona börjar.
Ingen författare från tiden före Nicenska konciliet hänvisade till den lilla boken Obadja.
Melito av Sardis (170–177/180 e.Kr.) (underförstått) nämner ”Gamla testamentet” och räknar upp böckerna. Han räknar inte upp de tolv mindre profeterna enskilt, utan kallar dem ”De tolv”. Fragment 4 från Book of Extracts, vol. 8, s. 759.
Efter Nicene (325 e.Kr.):
Athanasius av Alexandria (367 e.Kr.) (Underförstått eftersom han nämner de tolv profeterna) ”Det finns alltså i Gamla testamentet tjugotvå böcker till antalet; … sedan profeterna, där de tolv räknas som en bok….” Athanasius påskbrev 39, kap. 4, s. 552.
Hieronymus (373–420 e.Kr.) diskuterar böckerna i Gamla testamentet. Han tar särskilt upp Första Moseboken, Andra Moseboken, Tredje Moseboken, Fjärde Moseboken, Femte Moseboken, Pentateuken, Job, Jesus, son till Nave [Josua], Domarboken, Rut, Samuel, Kungaböckerna (2 böcker), de tolv profeterna, Hosea, Joel, Amos, Obadja, Jona, Mika, Nahum, Habackuk, Sefanja, Haggai, Sakarja, Malaki, Jesaja, Jeremia, Hesekiel, Daniel, Ester, Esra, Nehemja. Brev 53, kap. 7–8, s. 99–101.
Fråga: Vilka är några av översättningsskillnaderna mellan den hebreiska texten och den grekiska Septuaginta i Obadja?
S: Obadjas bok har 21 verser och cirka 272 ord i den hebreiska masoretiska texten. Den grekiska Septuaginta-översättningen av Obadjas bok har cirka 460 ord på grekiska. Här är några av översättningsskillnaderna, där den första är den hebreiska och den andra den grekiska.
Obad 1 ”en budbärare sänds” jämfört med ”han har sänt ut ett budskap”
Obad 1 ”bland folken” jämfört med ”till folken”
Obad 2 ”föraktade” jämfört med ”vanärade”
Obad 3 ”bedrog er” jämfört med ”upprymd er”
Obad 6 ”dolda saker söks upp” jämfört med ”dolda saker har upptäckts”
Obad 7 ”Alla männen i ditt förbund har förvisat dig till gränsen. De män som levde i fred med dig har bedrivit dig och segrat över dig. De lägger ditt bröd som en snara under dig; det finns ingen förståelse hos honom.” jämfört med ”De sände dig till dina gränser: alla män i ditt förbund har stått emot dig; dina allierade har segrat över dig, de har lagt snaror under dig: de har ingen förståelse.”
Obad 8 ”Ska jag inte på den dagen” jämfört med ”På den dagen”
Obad 9 ”de mäktiga” kontra ”krigarna”
Obad 9 ”genom slakt” kontra ”från Esaus berg”
Obad 10 ”från” kontra ”på grund av”
Obad 12 ”öppnade din mun” (idiom för att skryta) mot ”skryter”
Obad 16 ”dricker ständigt” kontra ”dricker vin”
Obad 16 ”skall dricka och svälja” kontra ”skall dricka och gå under”
Obad 17 ”Men de som undkommer skall vara på Sions berg, och det skall vara heligt.” jämfört med ”Men på Sions berg skall det finnas räddning, och där skall det finnas ett heligt ställe”
Obad 17 ”skall ta sina egna ägodelar i besittning” jämfört med ”skall ta dem som tog dem i arv till arv.”
Obad 18 ”halm” jämfört med ”stubb”
Obad 18 ”ingen överlevande” jämfört med ”inget sädesfält skall finnas kvar”
Obad 19 ”och de skall ta Efraims åkrar i besittning och Samarias åkrar; och Benjamin [skall ta] Gilead i besittning.” jämfört med ”och de skall ärva Efraims berg och Samarias slätt och Benjamin och Gileads land.”
Obad 20 ”förvisade av denna styrka” jämfört med ”fångenskap”
Obad 20 ”de förvisade” kontra ”de fångna”
Obad 20 ”Sefarad” jämfört med ”Efrata” (Efrata var ett tidigt namn på Betlehem i Judeen enligt 1 Mosebok 35:19; 48:7.)
Obad 21 ”Befriare/Frälsare” kontra ”De som undkommer”
Obad 21 ”domare” kontra ”hämnas”
Den hebreiska översättningen är hämtad från Jay P. Greens Literal Translation. Septuaginta-översättningen är hämtad från Sir Lancelot C.L. Brentons översättning av The Septuagint: Greek and English.
Om inte annat anges är bibelcitat hämtade från The Holy Bible, Berean Standard Bible (BSB), som har överlåtits till allmänheten: https://berean.bible