< Bibelfråga från 2 Timoteus
Fråga: Varför tror du att Paulus i 2 Tim 1:1, 1 Kor 1:1, 2 Kor 1:1, Ef 1:1 och Kol 1:1 betonade att det var genom Guds vilja som han blev apostel?
S: Paulus valde inte själv att bli apostel och utnämnde inte heller sig själv till det. Ingen annan utnämnde eller valde honom heller. Det var endast Gud som utnämnde Paulus till apostel.
Fråga: I 2 Tim 1:4 visade Paulus inte bara en osjälvisk kärlek till Timoteus; Paulus tyckte om hans sällskap och längtade efter att få träffa honom igen. Hur kan vi främja samma slags kärlek till våra kristna bröder och systrar?
S: Vi bör be för dem och tillsammans med dem. Vi bör dela deras (och våra) glädjeämnen och sorger. Vi bör ta det lugnt och välja att tillbringa tid med dem. Jesus sa att de kommer att känna igen oss som kristna genom vår kärlek, så en del av vårt vittnesbörd är den kärlek vi har till andra människor och till varandra. J.H. Jowett skrev: ”Hjärtan utan tårar kan aldrig vara budbärare för lidelsen. När vår medkänsla förlorar sin smärta kan vi inte längre vara lidelsens tjänare.”
(Believer’s Bible Commentary s. 2109)
Fråga: I 2 Tim 1:5 framgår det ur Lois perspektiv att det faktum att man själv har tro på Gud inte garanterar att ens barn kommer att ha det, och än mindre ens barnbarn. Hur kan gudfruktiga föräldrar påverka sina barn att följa Gud?
S: Det finns åtminstone tre aspekter.
Hur du lever: Vad ser dina barn när de ser dig? Ser de på ett plan fylleri, droger, grovt språk, omoral, lögner, piratkopiering av media och stöld, osv.? Ser de på ett annat plan någon som gläder sig i Gud och önskar leva för att behaga honom? I 2 Timoteusbrevet 1:5 betyder ordet ”uppriktig” ”utan hyckleri” eller bokstavligen ”utan att bära en mask”.
Vad du lär ut: Vi ska fostra våra barn med ord, inte bara genom vårt liv. Lär du dem att närma sig Gud genom att läsa Bibeln och be? Lär du dem att bry sig om andra och att dela evangeliet med andra?
Deras omgivning: Bor du, så gott du kan, på en plats som är en bra miljö för dina barn? Har du en god gemenskap med kristna som både du och de umgås med?
Fråga: Varför nämnde Paulus inte Timoteus fars tro i 2 Tim 1:5, utan bara hans mors?
S: I Apg 16:1 står det att Timoteus mor var judinna och troende, och att hans far var grek. För övrigt var Lois troligen judinna när hon uppfostrade Timoteus mor Eunike, inte kristen.
Fråga: I 2 Tim 1:6 står det att om Gud ger oss en eller flera andliga gåvor, varför måste vi då ”väcka vår gåva till liv”?
S: Vad händer när Gud ger oss en andlig gåva? Kanske ingenting, eftersom vi är försumliga och inte använder den. Timoteus blev beordrad att vara flitig och använda och stärka den eller de gåvor som Gud gav honom. Vi ska utföra alla aspekter av tjänsten, men precis som Timoteus kan vi ha en speciell aspekt som Gud har begåvat oss med, och vi har ett ansvar att utveckla den.
F: I 2 Tim 1:7, betyder ”självbehärskning” (”ett sunt sinne” i vissa översättningar) att en sann kristen aldrig kan ha ett osunt sinne, inklusive psykisk sjukdom?
S: Inte alls. En del har hävdat detta, men detta är en uppmaning att bevara den sunda läran i vårt sinne, inte ett påstående om att en kristen skulle vara mer immun mot psykisk sjukdom än mot fysisk sjukdom. Vi förstår ofta inte varför Gud tillåter det han tillåter, men vi vet att Gud kan leda oss genom stormen, även när han inte leder oss förbi den.
F: I 2 Tim 1:9 står det att Gud frälste oss enbart genom sin egen avsikt och nåd innan tiden började – varför ska vi då försöka övertyga människor, som det står i 1 Kor 9:20–23? Antingen är de förutbestämda att bli frälsta eller så är de det inte.
S: I Efesierbrevet 2:8 står det att de blir frälsta genom nåd genom tro. Gud frälste visserligen de utvalda redan innan tiden började, men inte på ett sätt som minskar vårt ansvar eller vår valfrihet. Blanda inte ihop målet med medlen. Vår predikan och övertalning, liksom deras svar på den, är en del av medlen till deras frälsning.
F: Eftersom Kristus avskaffade döden i 2 Tim 1:10, varför dör då troende fortfarande?
S: Svaret har två aspekter.
1. Jesus avskaffade den eviga döden för de troende.
2. Även om Jesus officiellt besegrade döden på korset, kommer han att återkomma och avskaffa den fysiska döden först efter sin återkomst.
Fråga: Vad menas med ”sund lära” i 2 Tim 1:13?
S: Det betyder mer än bara icke-kättersk lära; viss falsk lära är inte en kätteri som förgör själen, men är ändå falsk och distraherande. Ibland kan människor bli så upptagna av spekulationer att de tappar fokus på Kristus.
Fråga: Eftersom vi i 2 Tim 1:13 ska hålla fast vid ”den sunda läran”, varför tillrättavisar då Paulus i 2 Tim 3:5 dem som ”har en skenbar gudsfruktan men förnekar dess kraft”?
S: Vi ska inte bara tro på gudsfruktans kraft utan också upprätthålla dess yttre form. Vi ska leva i gudsfruktan både inifrån och ut, precis som Jesus lärde i Matteus 23:15–26.
F: I 2 Timoteusbrevet 1:14, vem är det som bevakar, och varför ges Timoteus detta ansvar/detta uppdrag?
A: Å ena sidan bevakar den Helige Ande det som anförtrotts oss enligt Efesierbrevet 1:14. Å andra sidan sa Paulus till Timoteus att han hade en uppgift att utföra: inte bara att bevara trons sanning för sig själv, utan också för andra troende. Den Helige Ande kan använda andra troende som redskap för att bevara tron.
Fråga: Varför behöver kristna, till och med sådana som Paulus, fortfarande uppfriskning av andra heliga, enligt 2 Timoteusbrevet 1:16–18?
S: Vi är skapade för att vara tillsammans, i en kropp, som ett Guds tempel. Vi behöver uppmuntra varandra på minst tre sätt.
1) Vi behöver varandra för uppmuntran, tröst, tillrättavisning och ibland tillrättavisning (1 Tessalonikerbrevet 5:11–12, 14; 2 Tessalonikerbrevet 2:15–17).
2) Förutom att hjälpa varandra andligt bör vi också hjälpa varandra materiellt och ekonomiskt.
3) Slutligen kan vi uppmuntra andra troende bara genom vår närvaro och genom att umgås med dem.
Men hur är det med andra troende som är isolerade på grund av avstånd, hälsa eller fängelse? Vi måste hålla dem i våra böner, och Gud kan kompensera för vår brist.
I viss mening var detta brev uppfriskande för Timoteus. Det visade att Paulus, trots att han satt i kedjor i fängelsehålan, fortfarande tänkte på Timoteus. Här har vi en kedjad fånge, som snart ska avrättas, som instruerar Timoteus att han inte behöver vara rädd för någonting. Och här har vi en fattig brottsling som säger till Timoteus att han inte ska skämmas för någonting. Det är en sak för mig att säga det till dig; men det är en annan sak för Paulus, fången, att säga det till dig.
Fråga: Hur ska vi, enligt 2 Tim 1:16–18, uppmuntra andra kristna?
S: Förutom det tidigare svaret bör vi uttrycka vår kärlek genom att göra snälla saker för dem, till exempel att sticka en halsduk åt dem, baka kakor eller mat åt dem, bjuda hem dem osv.
Ibland finns det saker som verkar små för dig men som är mycket viktigare, svårare eller besvärligare för någon annan. Håll utkik efter sådana saker, så att du kan hjälpa till.
Slutligen finns det vissa saker som är stora både för dig och för dem; var villig att offra för dem. Anse andra som viktigare än er själva, som det står i Filipperbrevet 2:3.
Fråga: I 2 Timoteusbrevet 2:1 står det att nåd är en oförtjänt gunst som ges av Gud. Hur kan vi då göra något för att vara starka i nåden?
S: Det finns flera aspekter av Guds nåd. Guds nåd utlovades redan innan tiden började (Titus 1:2), liksom förlossningen genom Jesus (Romarbrevet3:24 ). Nåden upprätthåller oss också dag för dag.
Fråga: Varför förklarade inte Paulus sig så tydligt som möjligt för Timoteus i 2 Tim 2:7?
S: Varför ställde den grekiske filosofen Sokrates frågor? Förmodligen frågade Paulus av samma skäl. Paulus var tydlig, men han uttryckte dessa exempel i allmänna termer för att Timoteus skulle kunna fundera över dem. Ibland, när vi undervisar andra, är det en bra metod att använda allmänna exempel och frågor och låta eleverna själva gå igenom processen att komma fram till de specifika svaren. Naturligtvis kunde Timoteus skriva till Paulus eller träffa honom senare för att fråga om allt som han inte hade fått klarhet i.
På samma sätt använder Gud ofta allmänna liknelser för att undervisa oss. Han lämnar oss inte heller i mörkret, för Gud har gett oss den Helige Ande och varandra för att vägleda oss.
Fråga: Varför uppmanar Paulus i 2 Tim 2:8 Timoteus att minnas att Jesus uppstod från de döda, [som om] det vore en eftertanke som är lätt att glömma?
S: Det var ingen eftertanke. Paulus säger i 2 Timoteusbrevet 2:8 att man ska komma ihåg att betona detta som en av de väsentliga och främsta delarna av evangeliet, precis som Paulus skrev i 1 Korintierbrevet 15:1–8. Bara ett kapitel tidigare säger Paulus att Kristus Jesus ”har upphävt döden” i 2 Timoteusbrevet 1:10.
Man skulle felaktigt kunna tro att Paulus inte alls behövde nämna det, eftersom han skrev till sin betrodde medarbetare Timoteus. Men eftersom Paulus ändå påminde till och med Timoteus om uppståndelsen, behöver vi fortfarande påminna varandra.
Fråga: Varför uthärdar Paulus i 2 Timoteusbrevet 2:10 för de utvaldas skull, och inte för alla andras?
S: Paulus predikade och utsattes för förföljelse utan åtskillnad för allas skull. Men även om allt Paulus arbete förhärligade Gud, visste Paulus att hans ansträngningar skulle vara förgäves för dem som inte valde Herren (Josua 24:21–22) och inte förenade det evangelium de hörde med tro (Hebreerbrevet 4:2).
Fråga: Hur skulle du i 2 Tim 2:11 förklara att man måste dö för att leva?
S: Vissa rika människor, som till synes har allt de kan önska sig, begår självmord (snabbt) eller vänder sig istället till droger, vilket är att begå självmord långsamt. Om allt du har att leva för finns inom dig själv, upptäcker du att livet är ett tomt, ihåligt skal. Endast genom att älska andra och bry dig om något större än dig själv kan du undkomma den deprimerande ensamheten i att allt är meningslöst om du inte har något annat syfte. I 1 Timoteusbrevet 5:6 står det att den som lever för njutningens skull är död redan medan hon lever.
Fråga: Tyder 2 Timoteusbrevet 2:12 på att vi kan förlora vår frälsning genom att förneka Kristus?
S: Äkta kristna är oeniga om detta. Många tidiga kristna, och kristna idag såsom många bibliska metodister, nazarener, frivillighetsbaptister, de flesta karismatiker och lutheraner skulle säga ja. Andra baptister, bibelkyrkan och reformerade skulle i allmänhet säga nej. Se diskussionen om Hebreerbrevet 6:4–12 för mer information.
F: I 2 Tim 2:10, Kol 3:12 och Tit 1:1 – i vilken mening gör vi saker för de utvalda?
S: De utvalda är inte bara de som har vänt sig till Kristus. De utvalda är också de som kommer att vända sig till Kristus men som ännu inte har gjort det. Vi vet inte vilka de utvalda är. Vi kan ha en ganska god allmän uppfattning om vissa, men andra, som Saulus från Tarsus, överraskar oss fullständigt. Vi älskar, tar hand om och delar evangeliet utan åtskillnad med alla, och ber för deras frälsning, det vill säga att de ska bli de utvalda.
F: Eftersom vi enligt 2 Tim 2:14 ska undvika att tvista om ord, ska vi då aldrig diskutera med dem som inte håller med oss?
S: Nej. För det första står det i 2 Timoteus2:14 : ”gräla”, inte debattera, diskutera, rätta eller tillrättavisa. För det andra står det att man ska gräla ”om ord”, i motsats till mer väsentliga frågor.
Fråga: I 2 Tim 2:15, ska alla vara lärjungar för att bli godkända av Gud?
S: Ja. Varje kristen bör studera Skrifterna, vilket framgår av Apostlagärningarna2:42 , Psaltaren 119 och 2 Timoteusbrevet 3:15–16. Endast vissa har undervisningsgåvan och bör vara lärare (1 Korintierbrevet 12:29; Jakobbrevet 3:1). Den närmaste översättningen är ”Var ivrig”, ”skynda dig”, ”gör ditt bästa” eller ”ansträng dig”, inte bara ”studera”, enligt The Expositor’s Bible Commentary vol. 11, s. 402.
Fråga: Hur sprids felaktig undervisning i 2 Tim 2:17?
S: Det grekiska ordet här, gangraina, kan betyda kallbrand (NIV, NRSV) eller cancer/sår (NKJV, KJV, Wuest). Båda betydelserna kan vara avsedda enligt Believer’s Bible Commentary, s. 2117. Oavsett vilket avser det en sjukdom som, om den inte behandlas omedelbart och kraftfullt, kommer att infektera och ta över hela kroppen. Föreställ dig att en läkare säger till dig att du bara behöver leva hälsosamt och frigöra den helande kraften som du redan har i kroppen, när du har gangrän. Nej, läkaren måste vidta åtgärder omedelbart för att rädda ditt liv. På samma sätt, när en person eller en grupp leds vilse av falsk lära, måste vi omedelbart varna och tillrättavisa, för att förhindra att problemet blir allvarligare.
Även om Paulus fortfarande levde, behövde avfällingar och falska lärare, såsom Hymenaios (1 Timoteus 1:20; 2 Timoteus 2:17), Alexander (1 Timoteus 1:20) och Filetus (2 Timoteus 2:17), omedelbart avslöjas och tillrättavisas offentligt. Vi har inte aposteln Paulus auktoritet, så vi måste vara ännu mer flitiga när det gäller att stå emot falska lärare.
Fråga: I 2 Tim 2:20–21, hur kan vi välja vilken sorts kärl vi ska vara, eftersom Rom 9:21–23 säger att det var Gud som skapade vissa kärl till ära och andra till vanära?
S: Gud formade oss som lera, men relationen mellan Gud och oss är mer än bara den mellan en krukmakare och lera. Mer än livlös lera har vi en viss förmåga att antingen härda oss själva (2 Mos8:15 , Hebr3:15 ) eller vara mjuka. Åtminstone i viss utsträckning kan alla människor välja om de ska ignorera eller se sin egen syndighet, sitt behov av Gud och ropa på hjälp.
Fråga: Vad avses med ”det som är olämpligt” i 2 Tim 2:21?
S: Grammatiskt sett kan ”det som är olämpligt” här syfta på kärl av trä och lera, eller falsk lära, eller onda människor, eller allt detta tillsammans. Det är dock inte rimligt att det bara skulle betyda trä och lera, eftersom Paulus inte säger att vi bokstavligen ska undvika dessa material. Det betyder snarare att vi ska undvika den falska läran och de onda människorna som träet och leran representerar, eftersom vi inte vill bli sådana själva.
Fråga: I 2 Tim 2:22, eftersom Gud redan har förklarat oss rättfärdiga och vi älskar Gud och har tro på Honom, hur ska vi då sträva efter rättfärdighet, tro, kärlek och fred?
S: I 2 Timoteusbrevet 2:22 står det: ”Sträva efter rättfärdighet, tro, kärlek och fred, tillsammans med dem som av ett rent hjärta åkallar Herren.” När vi kom till Kristus tog vår kamp för att behaga Gud och bli lik Kristus inte slut; tvärtom hade den just börjat.
Fråga: Hur motverkar man i 2 Tim 2:14, 22–24 villfarelser utan att gräla?
S: Vi ska motverka villfarelsen, inte hata personen. Vi ska kraftfullt försvara tron, men samtidigt se till att människor förstår att du älskar personen, inte hatar den. Du vill att det bästa som överhuvudtaget kan hända dina mänskliga motståndare ska inträffa. Du vill att de ska se sanningen, överlämna sitt liv till Kristus, så att du kan vara med dem i himlen för evigt.
F: I 2 Tim 2:24–25, hur hanterar man dumma frågor?
S: Först och främst måste du inse att något som kan verka dumt för dig kan vara en allvarlig fråga för den som ställer den. Men ibland ställer människor frågor där de inte menar allvar, eller bara vill försöka sätta dig i en fälla. Om du är osäker, respektera personen, utgå från det första fallet och tillgodose deras behov av ett svar. När det gäller den andra kategorin, inse att de kanske bara vill slösa bort din tid, och att du inte kan säga något hjälpsamt till dem som de skulle lyssna på. De kommer bara att lyssna om du gör bort dig. Men andra människor kan höra ditt svar till dem, så svara klokt, oavsett om frågeställaren är uppriktig eller inte.
Fråga: I 2 Tim 2:25 och Apg 5:31, är omvändelsen något som ges av Gud, eller är det något vi är beordrade att göra, som Apg 17:30 och Mark 1:15 visar?
S: Båda delarna. Gud ger oss möjligheten att omvända oss, men Gud omvänder sig inte åt oss. Omvändelsen är en gåva från Gud, men vi måste ta emot denna gåva.
Fråga: I 2 Tim 2:15, 20–21, 24–26, hur skiljer sig en arbetare, ett kärl och en tjänare åt?
S: En hantverkare i 2 Tim 2:15 bör sträva efter att utmärka sig i sitt hantverk.
När det gäller ett kärl i 2 Timoteusbrevet 2:20 fokuserar Paulus på dess sammansättning, användning och öde. Vi uppmanas att vara rena kärl i Jesaja 52:11.
En tjänare i 2 Timoteusbrevet 2:24–26 är inte bara en lågstående, olärd slav, utan en tjänare som anförtrotts ansvaret att ta reda på hur han ska fullborda sin herres vilja. En tjänare bör sträva efter att tjäna väl.
Fråga: I 2 Timoteusbrevet 3:1–8 – istället för att Gud bara berättar för oss att han vet om en framtida fruktansvärd tid – varför gjorde Gud inte något för att förhindra den?
S: En viktig del av sund teologi är att förstå två ord: ”Gud tillåter”. Allt samverkar till Guds syfte (Efesierbrevet 1:11, Ordspråksboken 16:4), men som Matteus 23:37–39, Efesierbrevet 4:30 och Hebreerbrevet 3:10 visar, tillåter Gud saker som krossar hans hjärta, gör honom arg och bedrövar hans Helige Ande (Jesaja 63:10). Bibeln säger aldrig att detta är den bästa möjliga världen, men många tror att detta är Guds bästa möjliga process för att skapa den bästa möjliga världen i himlen.
Fråga: Hur är vissa människor idag självälskare, enligt 2 Timoteusbrevet 3:2?
S: När du tror att det viktigaste i universum är du själv, då framstår ditt universum verkligen som mycket litet. Allt är meningslöst om det inte finns något syfte utanför ditt lilla, flyktiga liv. Människor kan gradvis bli mer och mer självupptagna när de betraktar andra som oviktiga och endast strävar efter att främja sig själva. Ibland blir de otåliga när andra bromsar dem, eftersom de anser att de andra inte är viktiga – bara de själva. Men om du inte lever för någon eller något, då lever du för ingenting.
Kanske är ett motgift för troende att fundera över just hur långt ditt liv är och ändå hur kort ditt liv på jorden är. Din tid på jorden är mindre än ett gruskorn jämfört med din tid i himlen tillsammans med Gud, änglarna och andra troende. Med det i åtanke, bry dig om de eviga sakerna som är viktiga, inte de triviala sakerna som förgås.
Fråga: I 2 Tim 3:2 står det att det är dåligt för människor att vara ”självälskare”, varför ska vi då älska vår nästa som oss själva enligt Matt 22:39?
S: Meningen med 2 Timoteusbrevet 3:2 är människor som älskar sig själva mer än andra, inklusive människor som bara älskar sig själva och inte andra. Vi ska alla kännetecknas av att vi älskar Gud mer än vi älskar oss själva. Vi bör också älska vår nästa som oss själva och betrakta andra som viktigare än oss själva, såsom det står i Filipperbrevet 2:3. Se *When Critics Ask*, s. 355–356, och *Encyclopedia of Bible Difficulties*, s. 335–337, för kompletterande svar.
Fråga: Varför älskar människor pengar i 2 Timoteusbrevet 3:2, och vad har detta att göra med rikedomens bedräglighet i Matteusevangeliet 13:22?
S: Människor älskar pengar på grund av girighet, rädsla och osäkerhet, eller för att uppnå status och prestige. Alla vet att pengar kan användas till ont eller till gott, men många glömmer att Jesus också sa att rikedom i sig är ”bedräglig”. Vi kan alldeles för lätt rationalisera att vi samlar ihop eller hamstrar pengar för ett gott syfte, till exempel för att skänka till välgörenhet efter vår död, när det i första hand är för vår egen skull.
Robin Hood stal från de rika för att ge till de fattiga. Men jag är säker på att Robin Hood och hans ”fattiga män” också fick en betydande del för sig själva. Dessutom, även om det är bra att ge till de fattiga, vill Gud inte att människor ska synda mot Honom och andra människor genom att råna dem. Det är bättre att inte ge till de fattiga än att stjäla eller råna för att ge till de fattiga.
Fråga: Vem är Jannes och Jambres i 2 Tim 3:8, och hur hamnade deras namn i Nya testamentet?
S: Detta är de grekiska formerna av namnen på två av de egyptiska magikerna som motsatte sig Mose i 2 Mos 7:11–12, 22; 8:7, 18–19. Deras namn nämns inte i Gamla testamentet, men de bevarades i den judiska traditionen och hos historikern Plinius.
I *Anchor Bible Dictionary*, volym 3, s. 638, står det: ”De två bröderna och magikerna förekommer ofta i judiska, kristna och hedniska källor som finns bevarade på arabiska, arameiska, grekiska, hebreiska, latin, forngelska och medelengelska samt syriska. I hebreisk och arameisk litteratur anges namnen som y(2)hny// och mmr/, liksom i mer helleniserad form med samek i slutet: ynys och ym(b)rys.”
Här följer några exempel:
Menahoth 85a: ”Yohane och Mambres”
Zadokitisk skrift från Qumran7:19 ”Yohaneh och hans bror”
Targum av Jonathan över 2 Mosebok 7:11.
I Qumran 6Q15 (Damaskusdokumentet) 5 17b–19, 1:a århundradet f.Kr. (Yohanah/Yhnh och hans bror) Tydligen framställs de här som israeliska fiender till Mose och Aron, snarare än egyptiska.
Yalqut Reu.
Den icke-judiske historikern Plinius (77 e.Kr.) nämner Moses, Jannes och ”Lotapes” som magiker bland judarna tusentals år efter Zoroaster.
Den nyplatonisten Numenius av Apamea (200-talet e.Kr.) nämner att Jannes och Jambres kunde upphäva till och med de allra största katastroferna som Moses drabbade Egypten med. (ur Eusebius’ *Praeparatio Evangelica* 9:8). Origenes nämner också detta om Numenius av Apamea.
Det fanns en bok med titeln Jannes och Jambres (troligen skriven av en jude), som omnämns i Origenes’ Kommentar till Matteusevangeliet.
Före konciliet i Nicea var Origenes och Cyprianus av Kartago de kristna författare som hänvisade till Jannes och Jambres. Det finns även ytterligare kristna hänvisningar efter konciliet i Nicea.
Fråga: Om någon inte har blivit förföljd, betyder det då, enligt 2 Tim 3:12, att han eller hon inte är kristen?
S: Nej och ja. Medan gudfruktiga människor, såsom Paulus, utsattes för svår förföljelse från andra människor, har andra gudfruktiga människor, såsom Job, utsatts för liten eller ingen förföljelse från människor. Alla gudfruktiga människor måste dock stå fast mot den oundvikliga förföljelsen från demoner. Denna förföljelse, i form av hot, handlingar och frestelser, kommer ofta också genom andra människor.
F: I 2 Tim 3:16, betyder det hela Skriften, eller endast den del av Skriften som är given av Gud?
S: Enligt grekisk grammatik är meningen ”All Skrift är ingiven av Gud” när det saknas ett första huvudverb. Det är felaktigt att översätta det som ”all Skrift som är ingiven av Gud”. Enligt boken *Bible Difficulties and Seeming Contradictions*, s. 13, översatte Martin Luther det på fel sätt, även om Luther trodde att hela Skriften var inspirerad av Gud.
”Skriften” som inte var given av Gud var ett begrepp som var okänt för alla i Gamla och Nya testamentet samt för de tidiga kyrkans vittnen. Det första kända fallet där människor av en annan religion trodde på en ”sann” skrift som inte var given av Gud, eller till och med given av Gud men senare ”upphävd”, finns inte inom kristendomen utan inom islam på Muhammeds tid.
Fråga: Avser Paulus i 2 Tim 3:16 endast Gamla testamentet?
S: Nej. När Paulus sa ”hela Skriften” avsåg han allt som han betraktade som Skriften. I ”Bible Difficulties and Seeming Contradictions”, s. 12–13, nämns att Paulus i 1 Timoteus5:18 , citerade ur evangelierna (Matteus10:10 och Lukas 10:7) som om de vore Skriften.
F: Är det verkligen sant, enligt 2 Tim 3:16–17, att Bibeln innehåller allt som behövs för den kristna läran?
S: Ja. Här är ett ovanligt uttalande från en oväntad källa. I Jehovas vittnens tidskrift Vakttornet8/15/1981 s. 28–29 står det: ”De säger att det räcker att uteslutande läsa Bibeln, antingen ensam eller i små grupper hemma. Men märkligt nog har de genom sådan ’bibleläsning’ återgått till just de avfälliga lärorna som kommentarerna från kristendomens prästerskap förkunnade för 100 år sedan…” – det är verkligen märkligt att bibelläsare skulle återgå till just dessa läror!
I boken *Jehovas vittnen besvarade vers för vers*, s. 98–100, påpekas att Vakttornssällskapet medger att Jehovas vittnen som läser Bibeln på egen hand slutar tro på Vakttornets läror och återvänder till de kristna kyrkornas lärosatser. Vems lärosatser är det då som verkligen bygger på Bibeln?
Fråga: Kan människor bli fullkomliga enligt 2 Tim 3:17?
S: I detta liv nej, men i himlen kommer alla troende att vara fullkomliga. Se även diskussionen om Filipperbrevet 3:15.
Fråga: I 2 Tim 4:7, hur utkämpade Paulus den goda kampen, och hur bör vi göra det idag?
S: Genom att glömma det onda Paulus hade gjort i det förflutna, hålla sig nära Kristus och kraftfullt utöva de gåvor Gud gett honom, arbetade Paulus så hårt han kunde för att sprida evangeliet, göra andra till lärjungar, skydda och låta församlingen växa samt förhärliga Gud. Men Paulus ville göra mer och mer. Med tanke på hans instruktioner till Timoteus om att en soldat ”inte ska låta sig dras in i civila angelägenheter” (2 Timoteusbrevet 2:4), rådde Paulus Timoteus att ägna mindre tid åt det som inte rörde Guds rike.
Fråga: Gjorde Paulus i 2 Tim 4:8 saker bara för att få en himmelsk krona?
S: Nej, det var främst ”Guds kärlek som drev honom” (2 Kor5:14 ). Men Paulus längtade också ivrigt efter sin himmelska krona (2 Timoteus 4:8). Paulus krona var inte bara en enkel guldvikt, utan glädjen och gemenskapen med de människor som Paulus förkunnade evangeliet för, som det står i Filipperbrevet 4:1.
Fråga: Hur kunde Demas överge Paulus i 2 Tim 4:10, eftersom Paulus talade väl om Demas i Filemon 24?
S: 2 Timoteusbrevet och Titusbrevet var de sista breven som Paulus skrev. Paulus talade väl om Demas tidigare i Filemonbrevet 24, och Paulus var tillsammans med Demas i Kolosserbrevet4:14 . Men Demas vände sig bort och övergav Paulus eftersom han älskade denna värld. Än i dag kan vissa tjäna Kristus och ändå senare vända sig bort eftersom de älskar denna värld.
Fråga: Varför tjänar Demas och andra Gud en tid, men lämnar honom sedan eftersom de älskar denna värld, enligt 2 Timoteusbrevet 4:10?
S: Det står inte uttryckligen att Demas vände Gud ryggen. Även om han kunde ha gjort det, är det möjligt att Demas fortfarande ville älska både Gud och världen. Men när man också älskar världen kan den ta allt större plats, tills man till slut implicit vänder Gud och hans vilja ryggen.
F: Vad är det som är intressant med att Titus begav sig till Dalmatien i 2 Tim 4:10 och Titus 3:12?
A: I Titusbrevet 3:12 bad Paulus Titus att möta honom där i Nikopolis. Eftersom Paulus sa ”där” tyder detta på att Paulus ännu inte hade anlänt till Nikopolis, enligt The Expositor’s Bible Commentary, vol. 11, s. 448. I *The New International Bible Commentary*, s. 1491, påpekas att Nikopolis var en strategisk stad för att ta sig in i Dalmatien. I 2 Timoteus4:10 säger Paulus att Titus har begett sig till Dalmatien. Detta visar oss att Paulus skrev brevet till Titus före 2 Timoteus.
Fråga: Varför var Markus till nytta för Paulus i 2 Tim 4:11, eftersom Paulus inte ville ta med sig Markus i Apostlagärningarna 15:37–40?
S: Tidigare hade Markus lämnat Paulus mitt under hans missionsresa. När Barnabas ville ge honom en ny chans vägrade Paulus, så de skildes åt. Kyrkohistorien berättar att Barnabas och Markus i hög grad användes av Gud för att evangelisera Egypten. Paulus gjorde ett felbedömning när han inte tog med sig Markus, men Gud är så underbar att Han till och med kan använda våra misstag till Sin ära som en del av Sin plan.
Senare insåg Paulus att Markus var värdefull, och för att understryka detta utan att betona Markus tidigare beteende bad han uttryckligen om att få ta med Markus.
Fråga: Varför behöll Paulus i 2 Tim 4:13 personliga ägodelar, såsom skriftrullar och en mantel? I Apostlagärningarna 4:32–35 hade lärjungarna allt gemensamt.
S: Apostlagärningarna 4:32–35 är ett exempel, inte ett bud, på att de första lärjungarna hade allt gemensamt. 2 Timoteus4:13 visar att det också är i sin ordning att ha personlig egendom. Ananias och Safira i Apostlagärningarna 5:1–11 visar dock att oavsett vad du beslutar dig för att ge till Gud, ska du vara ärlig om vad du ger. Se New Dictionary of Christian Ethics and Pastoral Theology, s. 697–699, för mer information om att äga egendom.
Fråga: Varför ber Paulus i 2 Tim 4:13 om en personlig tjänst i Guds ord?
S: Skriften visar oss inte bara genom direkt undervisning utan också genom exempel. Denna vers är användbar för att visa hur Paulus förhöll sig till människor och att personlig egendom är helt i sin ordning.
F: Är det i 2 Tim 4:14 samma Alexander som nämns i 1 Tim1:20 ?
S: Paulus talar till Timoteus båda gångerna, och inget hindrar att det är samma Alexander. Å andra sidan var Alexander ett ganska vanligt grekiskt namn.
S: Paulus sa aldrig att han förbannade Alexander, men han påminde sina läsare om att kristna inte behöver söka hämnd, eftersom Gud kommer att belöna människor efter deras gärningar.
F: I 2 Tim 4:17, hur stod Herren vid Paulus sida och stärkte honom, och hur förstår vi det?
S: Paulus läste Skrifterna och kände till sanningen, men det är inte det han talar om här. Paulus sa att Kristus levde i honom och att den Helige Ande verkade genom Paulus. Vi måste, precis som Paulus, förbli i Gud och vandra nära honom.
S: I 2 Timoteus står det att den är skriven av Paulus, ofta bara kallad ”aposteln”, och den tidiga kyrkan fann aldrig någon anledning att ifrågasätta detta påstående.
Irenaeus av Lyon (182–188 e.Kr.) citerar 2 Timoteusbrevet 4:10–11 som om det vore skrivet av Paulus i breven. Irenaeus, *Mot kätterierna*, bok 3, 14.1, s. 438
Den muratoriska kanon (190–217 e.Kr.), kap. 3, s. 603, nämner att Paulus i sina brev skrev till sju församlingar: Korintierna (två brev), Efesierna, Filipperna, Kolosserna, Galaterna, Tessalonikerna (två brev) och Romarna. Han skrev också till Filemon, Titus och två brev till Timoteus.
Klemens av Alexandria (202 e.Kr.) citerar 1 Timoteusbrevet 6:20–21 när det gäller Timoteus. Därefter säger han: ”Övertygade av detta uttalande förkastar kättarna breven till Timoteus.” *Stromata*, bok 2, kap. 11, s. 359
Tertullianus (207/208 e.Kr.) (delvis) frågar Marcion varför han avvisar apostelns två brev till Timoteus och ett till Titus som helig skrift. Fem böcker mot Marcion, bok 5, kap. 21, s. 473.
Origenes (225–253/254 e.Kr.) (underförstått) citerar 2 Timoteusbrevet 3:6–7 som om det vore av Paulus. Origenes: Mot Celsus, bok 6, kap. 24, s. 584
Origenes (239–242 e.Kr.) (delvis) citerar en del av 2 Timoteusbrevet 3:4 som om det vore av aposteln. Predikningar över Hesekiel, predikan 3, kap. 5.2, s. 59
Origenes (233/234 e.Kr.) (1 Timoteus antyder ett 2 Timoteus) citerar 1 Timoteusbrevet 2:8 som om det vore av Paulus i 1 Timoteusbrevet. Bön, kap. 9.1, s. 38
Cyprianus av Kartago (ca 246–258 e.Kr.) ”Om just detta skriver Paulus i det andra brevet till Timoteus: ’Nu offras jag, och tiden för min himmelsfärd är nära. Jag har utkämpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp, jag har bevarat tron. Nu återstår för mig rättfärdighetens krona, som Herren, den rätti e domaren, skall ge mig på den dagen; och inte bara mig, utan också alla som älskar hans återkomst.’” [2 Timoteusbrevet 4:6–8] Cyprianus av Kartagos avhandlingar, avhandling 12, tredje delen, kap. 16, s. 539. Se även avhandling 12, tredje delen, kap. 67, s. 551.
Cyprianus av Kartago (ca 246–258 e.Kr.) ”I väntan på detta skriver den välsignade aposteln Paulus till Timoteus och varnar honom för att en biskop inte får vara ’stridslysten eller tvistlysten, utan mild och lärbar.’” [2 Timoteusbrevet 2:24] Cyprianus brev, brev 73, kap. 10, s. 389
Cyprianus av Kartago (ca 246–258 e.Kr.) (underförstått: om det finns ett första, så finns det också ett andra) ”Aposteln skriver i sitt första brev till Timoteus: ’Men om någon inte tar hand om sina egna, och särskilt om de i sitt eget hushåll, förnekar han tron och är värre än en icke-troende.’” Cyprianus av Kartagos avhandlingar, avhandling 12, del 3, kap. 75, s. 552
Alexander av Alexandria (313–326 e.Kr.) citerar halva 2 Timoteusbrevet 3:4. Det står i slutet av en lång kedja av tre verser som inleds med orden ”enligt den välsignade Paulus”. Brev om den arianska kätterin, brev 1, kap. 13, s. 296
Efter Nicea Hegemonius (400-talet) ”som Paulus också låter oss förstå när han skriver på följande sätt i sitt andra brev till Timoteus: ’Liksom Jamnes och Mambres motsatte sig Mose, så har även dessa motsatt sig sanningen: män med fördärvat sinne, förkastade vad gäller tron.’” (Den ortodoxe Diodorus talar) Disputation med Manes, kap. 45, s. 221
Archelaus (262–278 e.Kr.) (delvis) citerar 2 Timoteusbrevet 4:7–8 som om det vore av ”den välsignade aposteln”. Disputation med Manes, kap. 35, s. 209. Han anspelar också på 2 Timoteusbrevet 3:8–9 i kap. 36, s. 210.
Efter konciliet i Nicea sade Johannes Chrysostomos (ca 396 e.Kr.) i predikan 1 över 2 Timoteusbrevet att det var av aposteln Paulus.
En ovanlig formulering i 2 Timoteusbrevet 2:8 är att Jesus är ”av Davids släkt”, bokstavligen på grekiska ”av Davids säd”. Denna formulering återfinns endast på ett annat ställe, nämligen i Romarbrevet 1:3 (”en av Davids ättlingar”). På andra ställen används inte denna formulering, till exempel i Uppenbarelseboken 5:5 där det istället står ”Davids rot”.
Fråga: Hur kan vi i 2 Timoteus veta om det vi har idag är en tillförlitlig bevarad version av det som ursprungligen skrevs?
S: Det finns minst tre skäl.
1. Gud lovade att bevara sitt ord i Jesaja 55:10–11; Jesaja 59:21; Jesaja 40:6–8; 1 Petrus 1:24–25 och Matteus 24:35.
2. Bevis från den tidiga kyrkan. Författare från den tidiga kyrkan fram till det första konciliet i Nicea (325 e.Kr.) citerade från 2 Timoteusbrevet cirka 47 gånger, utan att räkna med anspelningar. De citerade 34 % av 2 Timoteusbrevet, räknat med bråkdelar av verser som fraktioner. Det är 28,0 av totalt 83 verser.
Här är de åtta författarna från tiden före konciliet i Nicea som hänvisade till verser i 2 Timoteusbrevet.
Polykarp (100–155 e.Kr.) citerar 2 Timoteusbrevet 2:12: ”Han [Herren] har lovat oss att han ska uppväcka oss från de döda, och att om vi lever på ett sätt som är honom värdigt, ’ska vi också regera tillsammans med honom’, förutsatt att vi bara tror.” Polykarps brev till filipparna, kap. 5, s. 34
Irenaeus av Lyon (182–188 e.Kr.) citerar 2 Timoteusbrevet 4:10–11 som om det vore skrivet av Paulus i brevsamlingen. Irenaeus, Mot kätterierna, bok 3, 14.1, s. 438
Den muratoriska kanon (170–210 e.Kr.), ANF, vol. 5, s. 603, nämner Paulus två brev till Timoteus, liksom Paulus övriga 11 brev.
Klemens av Alexandria (193–202 e.Kr.) säger att ”den välsignade aposteln” skrev 2 Timoteusbrevet 2:14, 16, 17 och han citerar dessa verser. *Stromata*, bok 1, kap. 10, s. 311
Tertullianus (207/208 e.Kr.) frågar Marcion varför han avvisar apostelns två brev till Timoteus och ett till Titus som helig skrift. Fem böcker mot Marcion, bok 5, kap. 21, s. 473.
Hippolytus (222–235/236 e.Kr.) anspelar på 2 Timoteusbrevet 4:8a. Avhandling om Kristus och Antikrist, kap. 31, s. 210
Origenes (ca 240 e.Kr.) citerar Jesaja 11:2–3 och därefter 2 Timoteus 1:7. ”Och du kan själv sammanställa dessa citat ur Skrifterna.” Predikningar över Jeremia, predikan 8, kap. 5, s. 81
Cyprianus av Kartago (ca 246–258 e.Kr.) citerar 2 Timoteusbrevet 2:4–5 som ”till Timoteus”. Cyprianus av Kartagos avhandlingar, avhandling 3, tredje boken, Vittnesmål, kap. 11, s. 536
Cyprianus av Kartago (ca 246–258 e.Kr.) nämner Paulus till Timoteus och citerar 2 Timoteus2:24 , Brev 73.9, s. 389
Alexander av Alexandria (313–326 e.Kr.) citerar halva 2 Timoteusbrevet 3:4. Det står i slutet av en lång kedja av tre verser som inleds med orden ”enligt den välsignade Paulus”. Brev om den arianska kätterin, brev 1, kap. 13, s. 296
Alexander av Alexandria (313–326 e.Kr.) nämner Hymenaios och Filetus och anspelar på 2 Timoteusbrevet 2:17. Brev om den arianska kätterin, brev 2, kap. 5, s. 298
Över 34 författare efter Nicene
Eusebius Kyrkohistoria (323–326 e.Kr.)
Aphrahat den syriske (337–345 e.Kr.) parafraserar 2 Timoteusbrevet 2:11–12. Utvalda bevisföringar. Bevisföring 6, kap. 1, s. 363
Hegemonius (4:e århundradet) citerar 2 Timoteusbrevet 4:7–8 som om det vore av ”den välsignade aposteln” i Disputation med Manes, kap. 35, s. 209. Han anspelar också på 2 Timoteusbrevet 3:8,9 i kap. 36, s. 210.
Athanasius av Alexandria (367 e.Kr.) räknar upp böckerna i Nya testamentet i Festbrev 39, s. 552
Hilarius av Poitiers (355–367/368 e.Kr.) citerar halva 2 Timoteusbrevet 2:17 som skrivet av aposteln, strax efter att han nämnt den välsignade aposteln Paulus i samma kapitel. I verket *Om treenigheten*, bok 8, kap. 1, s. 137
”Synopsis Scripturae Sacrae” (350–370 e.Kr. eller 500-talet) nämner Paulus två brev till Timoteus som en del av Nya testamentet. Den citerar 2 Timoteusbrevet 1:1–2a.
Cheltenham-kanon (ca 360–370 e.Kr.)
Efraem den syriske (373 e.Kr.)
Synoden i Laodicea (i Frygien) (343–381 e.Kr.), kanon 60, s. 159, listar böckerna i Gamla testamentet och Nya testamentet. Kanon 59, s. 158, säger att endast de kanoniska böckerna i Gamla och Nya testamentet får läsas i kyrkan.
Basilius av Kappadokien (357–378/379 e.Kr.) citerar 2 Timoteusbrevet 2:2 som skrivet av Paulus. Om Anden, kap. 13.29, s. 19
Ambrosiaster (efter 384 e.Kr.)
Cyrillus av Jerusalem (ca 349–386 e.Kr.)
Ambrosius av Milano (370–390 e.Kr.) citerar 2 Timoteusbrevet 4:7–8 som om det vore skrivet av Paulus. I boken ”Prästkårens plikter”, bok 1, kap. 15.58, s. 11.
Gregorius av Nazianzus (330–391 e.Kr.)
Pacianus av Barcelona (342–379/392 e.Kr.) citerar 2 Timoteusbrevet 1:4 som om Paulus skrev till Timoteus. Brev 3, kap. 15.1, s. 55
Amphilochius (före 394 e.Kr.) Iambi ad Seleucum
Johannes Chrysostomos (396 e.Kr.) skrev ner tio predikningar om 2 Timoteusbrevet som vi fortfarande har bevarade idag. Han sade att det var av aposteln Paulus i predikan 1 om 2 Timoteusbrevet.
Gregorius av Nyssa (ca 356–397 e.Kr.) citerar en fjärdedel av 2 Timoteusbrevet 3:16 som skrivet av aposteln i ”Mot Eunomius”, bok 7, kap. 1, s. 192
Den syriska ”Stegboken” (Liber Graduum) (350–400 e.Kr.)
Den syriska katalogen över S:ta Katarina (ca 400 e.Kr.)
Epifanius av Salamis (360–403 e.Kr.)
Påve Innocentius I av Rom (ca 405 e.Kr.)
Rufinus (374–406 e.Kr.)
Severian (efter 408 e.Kr.)
Hieronymus (373–420 e.Kr.) citerar 2 Timoteusbrevet 4:7–8 som om det vore skrivet av aposteln Paulus.
Kyrkomötet i Kartago (393–419 e.Kr.)
Augustinus av Hippo (388–430 e.Kr.) säger att Paulus skrev 1 Timoteusbrevet och 2 Timoteusbrevet i ”Om syndernas förlåtelse och dopet”, kap. 48, s. 33
Johannes Cassianus (419–430 e.Kr.) citerar 1 Timoteusbrevet 4:14 och 2 Timoteusbrevet 1:6 som ”Till Timoteus” i *Den tredje konferensen med abboten Chaeremon*, kap. 12, s. 429
Vincent av Lerins (ca 434 e.Kr.)
Sokrates (ca 400–439 e.Kr.) Kyrkohistoria
Eucharius (ca 424–455 e.Kr.) Instructiones
Theodoret av Cyrus (biskop och historiker) (423–458 e.Kr.)
Cyril av Alexandria (444 e.Kr.)
Euthalius av Sulca (ca 450 e.Kr.)
Prosper av Aquitaine (425–465 e.Kr.) hänvisar till 2 Timoteusbrevet 1:8f som ”Till Timoteus”
och andra också.
Bland kättare och förfalskade skrifter
Den arianske kättaren Eunomius (ca 360–ca 394 e.Kr.) hänvisar till 2 Timoteusbrevet 2:25 som skrivet av ”den välsignade Paulus” i sitt Apologetiska brev, kap. 19, s. 57
Kättaren Pelagius (416–418 e.Kr.)
Den pelagianske kättaren Teodor av Mopsuestia (392–423/429 e.Kr.) citerar en del av 2 Timoteusbrevet 2:19: ”Herren vet vilka som är hans.” Kommentar till Sakarja, kap. 14, s. 393
3. De äldsta manuskripten vi har av 2 Timoteus visar att det finns små variationer mellan manuskripten, men inga teologiskt betydande fel.
Sinaiticus [Si] 340–350 e.Kr.
2 Timoteus bevarades inte i Vaticanus [B]
Alexandrinus [A] ca 450 e.Kr.
Ephraemi Rescriptus [C] 400-talet
Claromontanus [D] 500-talet/600-talet
I Washington, D.C., 400-talet
Italic [Ital] 400- till 1300-talet
Bohairisk koptiska [Boh] 300-talet/400-talet
Sahidisk koptiska [Sah] 3:e/4:e århundradet
Latin Vulgata [Vg] 4:e och 5:e århundradet
Armeniska [Arm] från 500-talet
Georgiska [Geo] från 500-talet
Etiopiska [Eth] från ca 500 e.Kr.
Peshitta-syriska [Syr P] 400–450 e.Kr.
Harcleansk syriska [Syr H] 616 e.Kr.
Se www.BibleQuery.org/2 Timothy Manuscripts.html för mer information om tidiga manuskript av 2 Timoteusbrevet.