< Bibelfråga från 1 Tessalonikerbrevet

F: Vad vet vi om staden Tessalonika i 1 Tess 1?

S: Tessalonika var en ”het” stad. Den hette ursprungligen ”Therma” på grund av de varma källorna i närheten av staden. Viken kallas Thermaiska viken. En av Alexander den stores generaler, Kassander, gifte sig med Alexanders halvsyster, som hette Thessalonika. Han byggde en ny stad nära Therma för att hedra henne. Thessalonika hade en stor judisk befolkning. Det var den största staden i Makedonien, med en total befolkning på cirka 200 000. (Som jämförelse hade Korint en befolkning på 650 000.)

Thessalonika var mycket ovanlig i det avseendet att den både var den romerska huvudstaden i Makedonien och en fri stad som styrdes av fem eller sex ämbetsmän som kallades politarcher. Lukas använder termen i Apostlagärningarna 17:6, och vissa har ifrågasatt Lukas noggrannhet eftersom termen i övrigt var okänd. Arkeologer har dock sedan dess hittat nitton inskriptioner där denna term används i samband med den makedoniska regeringen.

F: Vad är en översikt över 1 Tessalonikerbrevet?

S: Här är en översikt.

1 Tackar du Gud för hans folk? Sätt, omständigheter och orsak

2–3 Att erkänna Paulus tjänst

2:1–16 Förklaring av hans predikan: hur han framförde den och hur de tog emot den

2:17–3:10 Förklaring av hans frånvaro: hans frustration, aktuella planer och lovprisning

3:11–13 Bön om vägledning, kärlek och styrka

4–5 Undervisning till Guds folk

4:1–12 Personliga anvisningar: förbättring, sexuell renhet och broderlig kärlek

4:13–5:11 Förhoppningen om Kristi återkomst: de döda i Kristus och Herrens dag

5:12–22 Undervisning till församlingen: ledare, alla, en själv och gudstjänsten

F: I 1 Tess 1:2, hur ofta sa Paulus att han tackade Gud för dessa troende? Varför är vi ibland inte så tacksamma som vi borde vara för andra troende?

S: Paulus sa att han alltid tackade Gud för dem. I alla sina brev utom Galaterbrevet nämner han att han tackade Gud för dem. Ibland gör vi inte det om vi tar andra troende för givet, eller om vi inte uppskattar de hjälpsamma (även om de inte alltid är trevliga) sätt på vilka Gud använder dem i våra liv. Men oavsett våra känslor, och även om en viss troende inte verkar kunna göra något för oss, bör vi tacka Gud för att han har skapat dem som sitt vackra hantverk, skapade till hans avbild. Vi kommer att vara tillsammans med dem och njuta av deras vänskap och sällskap för evigt, så det är klokt att börja uppskatta dem redan nu.

Ibland kan vi vara fulla av själviskhet, glömma bort Gud och människorna omkring oss och vara uppslukade av vår egen lilla värld. Med klokhet bör vi försöka se världen och våra liv ur Guds perspektiv.

F: Hur kan vi, enligt 1 Tess 1:2 och Fil 1:3, alltid vara tacksamma i bönen?

S: Vi bör be oavbrutet, och våra böner bör vara fyllda av tacksamhet. Tacksamhet är inte bara ord vi säger, utan en livshållning som vi lever ut i vardagen. Som det står i en kristen sång: ”Innan jag framför mina behov, vill jag framföra mitt hjärta.”

F: I 1 Tess 1:2–8, vilka var egentligen skälen till att Paulus var tacksam för tessalonikerna?

S: Här är åtta skäl som Paulus angav.

1 Tess 1:3 Deras arbete som kom ur tron

1 Tess 1:3 deras möda som drevs av kärlek

1 Tess 1:3 Deras uthållighet, inspirerad av hoppet på Jesus.

1 Tess 1:4 De var utvalda av Gud.

1 Tess 1:6 De blev efterföljare av Paulus, Silas, Timoteus och Herren.

1 Tess 1:6 De tog emot budskapet med glädje, given av den Helige Ande

1 Tess 1:7 De blev ett föredöme för alla troende i Makedonien och Akaja.

1 Tess 1:8 Herrens budskap spreds från dem överallt.

Vi bör vara tacksamma mot Gud för andra av liknande skäl.

F: Hur kan det i 1 Tess 1:6 vara okej att säga att vi är efterföljare till en människa (förutom Kristus)? På vilka sätt är det inte okej att säga att vi är efterföljare till människor?

S: Paulus uppmanar oss att se upp till honom och våra gudfruktiga ledare när de följer Kristus (Filipperbrevet 3:17; 1 Tessalonikerbrevet 1:6; Hebreerbrevet 13:7). Vi ska lyda våra ledare och underordna oss dem i Herren (Hebreerbrevet 13:17). Med andra ord ska vi lyda våra ledare, samtidigt som vi inser att det Gud säger har företräde framför allt motsägelsefullt de måtte säga. Men vi ska inte kalla någon människa vår Fader; endast Gud är vår Fader enligt Matteus 23:9.

F: I 1 Tess 1:7, har du funderat på att vara en förebild? Vad innebär det?

S: Om människor vet att du är kristen, då är du redan en förebild. Frågan är om du är en god förebild eller inte.

F: I 1 Tess 1:7–10, på vilka sätt bör vi bry oss om den bild som icke-troende har av kristna? På vilka sätt bör vi inte bry oss?

S: Vi bör ge ett positivt vittnesbörd genom att leva ett heligt liv. Vi bör uppriktigt älska andra och uttrycka vår kärlek. Vi vill inte försöka förolämpa andra. Men vi inser att evangeliet i sig ofta är stötande. Vi bör inte bry oss om människor tar illa vid sig av vårt budskap. Vi bör älska en person mer än vi älskar vänskapen med den personen, och våga dela evangeliet med dem.

F: Hur spreds tessalonikernas tro överallt, enligt 1 Tess 1:8?

S: Deras tro var välkänd bland kristna överallt. Men precis som ett horn sprider sitt ljud utan åtskillnad, så bör också Guds ord gå ut från oss.

F: I 1 Tess 1:9, vad var en annan anledning till att Paulus var tacksam för tessalonikerna?

S: De tidigare skälen handlade om vilka dessa troende var och vart de var på väg. Men detta skäl är helt enkelt glädjen över att inse hur långt de hade kommit från där de en gång befann sig.

F: Varför betonar Paulus i 1 Tess 2:1–4 att besöket inte var ett misslyckande?

S: Paulus blev något hindrad i Makedonien. På andra platser hade Paulus haft stor framgång utan motstånd. På andra platser, som på Cypern, fanns det motstånd från en man, men Gud hanterade det på ett avgörande sätt. Men efter Filippi var de tvungna att lämna Makedonien på grund av motståndet. Kanske undrade Paulus vad mer som skulle ha kunnat åstadkommas där om inte Satans motstånd hade hindrat honom från att stanna längre. Men Gud kan använda till och med Satans motstånd till sin ära. Paulus hade redan satt sin prägel på Filippi och Tessalonika, och motståndet tvingade honom att gå vidare till Berea, Aten och särskilt Korint.

På lång sikt visade sig Paulus korta vistelse i de makedoniska städerna Filippi och Tessalonika vara mycket fruktbar. Senare visade makedonierna stor generositet och gav till och med ur sin fattigdom, enligt 2 Korintierbrevet 8:1–5. Vissa makedonier kan ha följt med Paulus till Korint, enligt 2 Korintierbrevet 9:2–4, och Paulus var orolig för att församlingen i Korint skulle framstå som snål i makedoniernas ögon. I den tidiga kyrkohistorien skrev biskop Polykarp ett brev till församlingen i Filippi. Tertullianus nämner de apostoliska församlingarna i Korint, Filippi, Tessalonika och Efesos (dock inte Aten) i ”Prescription Against Heretics”, kap. 36, s. 260

F: I 1 Tess 2:2–4, hur skulle du idag karakterisera en tjänst – som i grunden en framgång eller i grunden ett misslyckande?

S: Först och främst handlar det om trofasthet mot Guds sanning och hjärta. Hur (om alls) kompromissar en tjänst? Hur välsignas människor genom tjänsten? Jeremia hade en framgångsrik tjänst, även om Baruch under hans tid var en av de få personer vi känner till som följde honom. Framgång är att göra det Gud vill att du ska göra och att vara den Gud vill att du ska vara.

F: I 1 Tess 2:3 kan det grekiska ordet dolo inte bara betyda lögn eller bedrägeri, utan också att lura, genom list, eller ett bete eller en fälla. Vilka är några ”listiga” metoder som vi inte bör använda i Guds verk?

S: ”Bait and switch” är ett uttryck som betyder att lova en sak men leverera en annan. Vi bör framställa saker och ting i sitt rätta ljus. Människor bör inte bli förvånade när de blir kristna eller hör saker som skiljer sig väsentligt från vad de hörde innan de blev kristna. Vi måste inte bara dela med oss av halva evangeliet, utan hela evangeliet. Vi måste berätta för dem om helvetet såväl som om himlen, om lydnad såväl som om nåd, och om Jesus som Herre såväl som om Jesus som Frälsare. Vi bör inte ge, eller antyda att Gud ger, tomma löften som inte kommer att hållas.

F: Vad är det som är ovanligt med versen i 1 Tess 2:4?

S: Denna vers är ett ordspel. Den kan översättas: ”Eftersom Gud, som prövar våra hjärtan, har intygat att vi är värdiga att anförtros evangeliet”.

F: I 1 Tess 2:4, hur skulle en tjänst som försökte behaga människor skilja sig från en som försökte behaga Gud?

S: En tjänst som i första hand försöker behaga människor skulle vara inriktad på strategi och siffror. De flesta diskussionerna om tjänsten skulle handla om hur man får fler människor, hur man drar in mer pengar eller hur man skapar nya möjligheter till tillväxt. Risken är att den blir så ”anpassningsbar” att den tappar sina grundläggande värden ur sikte.

En verksamhet som i första hand försöker behaga Gud skulle vara inriktad på bön. De flesta diskussionerna skulle handla om hur man kan dela evangeliet med fler människor, hur man bättre kan bygga upp medlemmarna och hur man kan tjäna andra. En viktig skillnad är att den skulle vilja att andra blir betjänade istället för att alltid vara den som tjänar andra. Detta kan innebära att samarbeta med en annan verksamhet, eller till och med att ge resurser till en annan verksamhet, istället för att försöka bygga upp ett imperium för sig själv.

F: I 1 Tess 2:5, vad är skillnaden mellan att använda smicker, vilket är dåligt, och att berömma människor, vilket kan vara bra?

S: Smicker är oärligt. Det kan vara rent ut sagt oärligt, eller så kan det rikta uppmärksamheten mot triviala eller ytliga saker på bekostnad av väsentliga saker. Att berömma människor för vad de har gjort eller för deras karaktär är, när det är uppriktigt, ett bra sätt att uppmuntra andra.

F: I 1 Tess 2:5, hur sätter vissa människor på sig en mask för att dölja sin girighet?

S: De försöker, med varierande framgång, hävda att det finns ett annat motiv, såsom att hjälpa andra eller organisationen, när det egentliga motivet är girighet. Det finns så många kurser i ledarskap att det inte råder någon brist på människor som vill bli ledare.

Det grekiska ordet pleonexia betyder bokstavligen ”begäret att ha mer”.

F: I 2 Tess 2:8, på vilka sätt bör vi dela våra liv med andra, jämfört med att hålla vårt privatliv privat?

S: Det är bra att dela med sig av stora delar av våra liv, både framgångarna och svårigheterna, men vi bör inte dela med oss av precis allt. Vi bör inte dela med oss av något som Gud inte vill att vi ska dela med oss av, så be till Gud att han ska visa dig i ditt hjärta när du bör tiga. Här är grunderna för vad vi inte bör dela med oss av.

Att göra andra arga, såvida de inte har anledning att vara arga över något.

Att skryta eller prata upp sig

Konfidentiell information som andra har berättat för dig, oavsett om de borde ha berättat den eller inte

Att nedslå eller avskräcka en annan person från rättfärdighet, som Jobs hustru gjorde. (Att avskräcka dem från synd är dock okej.)

Att förhärliga synd. (Den där gången jag blev full på baren, det kändes så skönt...)

Falska påståenden eller lögner, inklusive smicker

Att förhärliga andra, sätta dem på en piedestal. (Att hedra dem är dock bra.)

Saker som är skadliga eller sårande för den andra personen eller för andra

Förolämpande ord eller attityder (att nedvärdera de svaga, de obehagliga eller de fördömda)

Att döma andra, även om det är okej att säga att syndiga handlingar är syndiga

Att medvetet säga saker som gör att andra tappar förtroendet för dina ord

Långrandigt, ordrikt och svulstigt, att ge mer information än vad personen vill höra

Illvillig desinformation för att skada andra eller ha kul på deras bekostnad

Icke-offentlig information om en annan person som denne inte vill ska delas. (Oavsett om du tycker att det är rätt att inte dela den.)

Att plagiera vad någon annan har sagt, utan att ange källan. Stjäl inte andras ord och utge dem för att vara dina egna.

Tvivelaktig riktighet (du är inte riktigt säker på om det är sant eller inte)

Att återuppta dåliga saker som den andra personen har gjort, efter att du redan har diskuterat det och förlåtit dem. Sådana saker bör glömmas bort.

Hemligheter som kan leda till att en oskyldig person blir dödad, skadad eller felaktigt fängslad

Att fresta andra. (Den där gången jag blev full på just den här baren, där drinkarna är halva priset...)

Hemlig information som du har lovat din arbetsgivare, tidigare arbetsgivare eller kund att inte dela med dig av.

Att förtala eller svartmåla en annan person

Som onda människor kan utnyttja till sin fördel

Pornografiskt, erotiskt, oanständigt eller grovt humoristiskt innehåll eller information

Du hedrar inte Gud eller dina medkristna

Människor bör se ditt liv i praktiken, men du ska inte känna press att alltid behöva säga något.

F: Varför behövde Paulus i 1 Tess 2:9 arbeta med ett hantverk bland dem?

S: Paulus bad inte om stöd från de icke-troende och de nyfrälsta som han predikade för. Inom judendomen fick ingen rabbin försörja sig genom att undervisa i lagen. I vissa muslimska länder betraktas heltidsanställda kristna arbetare felaktigt som snyltare som utnyttjar andra. Men en missionär som tillverkar tält och har ett sekulärt yrke skulle inte ha det problemet. Både Paulus och dagens missionärer har rätt att få fullt stöd från församlingen. Men för att kunna arbeta bland de människor han predikade för valde Paulus att inte utöva den rätten.

Fysiskt arbete sågs något ned på av den grekiska och romerska överklassen, men inte av judarna.

F: I 1 Tess 2:10, vad händer om en kristen arbetares liv, oavsett om han är heltidsmissionär eller inte, inte är oklanderligt? Hur skulle det fungera?

S: Det kan undergräva deras vittnesbörd när andra får veta det. Till och med medtroende, som ser upp till arbetaren, kan tänka att eftersom han misslyckades på ett visst område, så är det inte så allvarligt om jag också misslyckas på det området. Men en arbetare kan ångra sig och ändå tjäna Gud, samtidigt som han uppmanar andra att inte göra samma misstag som han gjorde.

F: Hur kan 1 Tess 2:11–12 fungera som en sammanfattning för att fostra lärjungar, ge råd och till och med vittna?

S: Även om denna vers inte specificerar vad man ska göra, är den ganska uttömmande när det gäller hur man ska göra det. Att uppmuntra, trösta och förmana människor. Paulus säger att han gjorde detta precis som en god mor (1 Tessalonikerbrevet 2:7) eller en god far (1 Tessalonikerbrevet 2:11) skulle göra för att hjälpa sina egna barn.

F: I 1 Tess 2:13, hur kan något ord från en begränsad, felbar och ofullkomlig människa faktiskt vara Guds ord?

S: Det kan verka omöjligt om man enbart fokuserar på människans oförmåga. Men den Allsmäktige Guden, för vilken ingenting är omöjligt (Matteus 19:26; Markus 10:27; Lukas 1:37), kunde förmedla sitt budskap till Bileam till och med genom en åsna. Den Allsmäktige Guden är mäktig och intelligent nog att tydligt förmedla sitt budskap genom ofullkomliga redskap. Gud kommunicerade inte bara med den precision som krävdes, utan bevarade också sitt ord med den precision och noggrannhet som krävdes för att vi fortfarande skulle kunna förstå hans budskap.

En bättre fråga är: Eftersom vi kan kommunicera genom människans ord, hur kan du då tro att en allsmäktig Gud inte är mäktig nog att kommunicera via människans ord?

F: Är 1 Tess 2:14–15 på något sätt antisemitiskt?

S: Nej. Ingen kan på allvar mena att detta är etniskt antisemitiskt, eftersom Paulus var jude och, som Romarbrevet 3:1–2 visar, såg stora fördelar i sitt arv. Kanske tror de att det var religiöst antisemitiskt.

Det är dock inte religiöst antisemitiskt, eftersom det skrevs av någon som älskade det judiska folket och brydde sig djupt om dem, trots att de inte tog emot Kristus, vilket Romarbrevet 9:1–5 och 10:1 visar.

Man måste inse att vissa människor tror att något är riktat mot dem om det överhuvudtaget sägs något negativt om medlemmar av deras etniska grupp. Jag antar att någon skulle kunna hävda att Bibeln är ”anti-alla” enligt denna märkliga definition, eftersom Bibeln säger att alla har kommit till korta i förhållande till Guds standard, och vissa människor tål inte någon kritik eller negativa kommentarer om någonting.

F: Varför sa Paulus i 1 Tess 2:15 att vissa av judarna var fientliga mot alla människor, eftersom dessa judar utan tvekan hade vänner och människor som de brydde sig om?

S: Visst, dessa judar kan ha uppträtt vänligt mot många. Men om de övertygade människor att förkasta Jesus, på det mest avgörande sättet, var de fientliga mot alla.

F: I 1 Tess 2:16 står det att eftersom Gud är så kärleksfull, hur kan människor då synda upp till en viss gräns?

S: I Rom11:22 står det att vi bör beakta både Guds godhet och stränghet. Gud är det mest kärleksfulla väsen i universum, men också det strängaste. Paulus hade personlig erfarenhet av dem som försökte hindra andra från att lyssna, vilket framgår av Apostlagärningarna 13:8–11 med Elymas.

F: I 1 Tess 2:17 betyder det grekiska ordet för ”rivas bort”, aporthanisthentes, bokstavligen att bli föräldralösa. Varför var Paulus så orolig för att dessa nya troende ”inte skulle bli föräldralösa”?

S: Paulus kan ha varit orolig för att de inte skulle vara flitiga i sin utveckling i tron. En spekulation är dock att det fanns en mer angelägen fråga. De kunde bli vilseledda eller lurade av judar eller kättare att lämna tron. På samma sätt ska vi, när vi leder någon till Kristus, skydda dem från falska lärare.

F: Kommer vi att känna igen människor i himlen, enligt 1 Tess 2:19?

S: Ja. I 1 Tessalonikerbrevet 2:19 och Filipperbrevet 4:1 säger Paulus att dessa troende var hans glädje och krona, och han skulle säkerligen känna igen sin krona. Vi kanske inte ser likadana ut med våra förhärligade kroppar, men vi kommer att känna igen varandra.

F: I 1 Tess 2:19; 3:13; 4:15; 5:23; 2 Tess 2:1,8,9; 1 Kor 15:23; Jak 5:7,8; 2 Petr 1:16; 3:4,12; 1 Joh 2:28; Matt 24:3,27; vad är det som är ovanligt med detta grekiska ord, parousia, för ”ankomst”?

A: I Bibeln används tre grekiska ord för Kristi återkomst: parousia (återkomst och efterföljande närvaro), apokalupsis (avtäckning, uppenbarelse eller apokalyps) och ephiphaneia (manifestation eller epifani).

Det betyder både att komma och att fortsätta att stanna kvar. I icke-biblisk litteratur kallades en härskares besök för en parousia.

F: Varför kunde någon i Paulus ställning i 1 Tess 3:1–3,6 tro att just de var bäst lämpade att predika? Varför hade inte Paulus denna inställning?

S: Vi vet inte om Paulus tänkte så, men en annan kristen i en liknande ställning kunde ha tänkt så. Vi måste komma ihåg att kraften inte ligger hos oss, utan hos Gud. Gud kan och använder oss, men Gud kan också använda andra människor. Gud behövde inte att Paulus – ”den bästa” – skulle stanna kvar i Tessalonika, särskilt inte när Paulus kunde utföra stora gärningar någon annanstans. Men en vanlig kristen, som till exempel Timoteus, skulle klara sig alldeles utmärkt när Gud verkade genom honom.

F: I 1 Tess 3:1–6 kunde Paulus ha sagt ”Jag har gjort tillräckligt” och slutat predika evangeliet för att leva ett bekvämt liv. Varför tror du att Paulus fortsatte?

S: Paulus kunde verkligen inte ha predikat välståndsevangeliet: ”Lev ett bekvämt liv, precis som jag”. Även om Paulus kanske befann sig i en situation där han kunde ha tänkt ”Jag har redan gjort tillräckligt”, finns det absolut inga bevis för att han någonsin gjorde det. Han drevs av sin kärlek till Gud och sin kärlek till andra, och av att han inte ville att de skulle hamna i helvetet. Paulus hade ett syfte. Kom ihåg att ordet ”gå i pension” inte finns i Bibeln.

F: Varför utsätter Gud oss medvetet för prövningar, enligt 1 Tess 3:3?

S: Gud låter allt ske i enlighet med sin vilja (Efesierbrevet1:11 ; Ordspråksboken 16:4; ~Romarbrevet8:28 ).

Dessutom var var och en av våra dagar nedskriven i Guds bok innan någon av dem kom till, enligt Psalm 139:16.

Föräldrar ”väljer med tungt hjärta” att låta sina barn få smärtsamma sprutor och lära sig smärtsamma läxor av sina misstag. Kristna har till och med känt stolthet när deras barn, fruar och män har dött i försöket att rädda en annans liv eller stå upp för sin tro. Ingen förälder väljer denna typ av smärta för dess egen skull, utan för det större godas skull. På samma sätt väljer Gud att tillåta dessa saker, inte för att Han är någon sorts sadist, utan snarare:

1. För den enskildes tuktan eller det större godas skull (Hebreerbrevet 12:4–15)

2. För andras bästa (Filipperbrevet 1:22–25; Kolosserbrevet 1:24–25)

3. För Guds ära (som i exemplet med Job)

4. Eftersom Gud i slutändan kommer att få alla våra prövningar att framstå som obetydliga jämfört med vår framtida härlighet (Romarbrevet 8:18; 1 Petrusbrevet 4:12–14)

F: Hur kunde de som förföljde Paulus i 1 Tess 3:3 göra fel? De måste ju ha gjort Guds vilja, eftersom Gud hade bestämt att Paulus skulle genomgå dessa prövningar.

S: De handlade fel, och de var ansvariga för sina onda gärningar. Tre punkter att beakta i svaret.

1. Gud verkar så att allt sker enligt hans vilja (Efesierbrevet 1:11; Ordspråksboken 16:4).

2. Gud använder många verktyg för att uppnå sina slutgiltiga mål, och Bibeln visar tydligt att människors onda beslut hör till de verktyg som Gud använder (1 Mosebok 50:20).

3. Gud hade på förhand planerat att använda Judas onda avsikter (Apostlagärningarna 2:23; Johannes 13:18; Psaltaren 41:9), men Judas bar ändå det fulla ansvaret för sina handlingar (Markus 14:21; Lukas 22:21–22). På samma sätt minskar inte Guds planerade användning av andras onda handlingar deras ansvar för sina onda val.

F: I 1 Tess 3:8; Fil 4:1 och Ef 6:10–16 – eftersom vi redan är frälsta, varför uppmanas vi då att ”stå fast i tron”?

S: Kristna kan vilseledas eller bedras, vilket Matteus 24:24 visar. Även äkta kristna kan glida bort eller dölja sin tro av rädsla och under en tid göra saker som misshagar Gud.

F: I 1 Tess 3:12 och 4:9–10 – behöver ni, som redan älskar Gud och andra, att vår kärlek ska öka? Hur får Gud vår kärlek till andra att öka och till och med flöda över?

S: Vi bör medvetet sträva efter att vår kärlek till andra ska växa. Den kan växa när vi uttrycker vår kärlek till dem och ber för dem.

F: Hur stärker Gud, enligt 1 Tess 3:13, våra hjärtan så att vi kan vara ostraffliga och heliga i hans närvaro?

S: Gud kan verka genom att vi läser hans ord, genom vår lydnad eller vår tillbedjan av honom, och genom att vi älskar våra medmänniskor. Men Gud kan också verka på sätt som vi inte märker. Genom människor som han för in i våra liv (även svåra människor), händelser (både trevliga och obehagliga) och genom att påminna oss om saker kan Gud stärka våra hjärtan i vår strävan att söka hans helighet i våra liv. Men var alltid villig att låta Gud förändra och omforma dig. En prövning stärker inte alltid en person; det beror på hur du reagerar på den. Tänk på Jobs hustru, som sa ”förbanna Gud och dö” till Job.

F: I 1 Tess 4:1, vilka är de bästa sätten att uppmuntra andra att leva för att behaga Gud?

S: Uppmuntra dem att se bortom de omedelbara omständigheterna och vägled dem att vända blicken mot Gud och det han har gjort för dem. Påpeka för dem hur Gud tar hand om dem och den eviga betydelsen av det de gör. Påminn dem om hur kort tiden på jorden är jämfört med evigheten. Om möjligt, följ med dem, hjälp dem och var med dem. I vissa situationer kan du söka råd och stöd hos någon annan som har gått igenom samma prövningar.

F: Hur kan vi, enligt 1 Tess 4:1–7, leva ett mer heligt liv?

S: Låt oss besvara denna fråga med en analogi från idrotten.

En idrottare kan förbättra sig genom tre typer av saker: primära insatser, sekundära insatser och saker att undvika. I första hand handlar det om korrekt träning inom den idrott man utövar. Ibland, inför en match, handlar det om att spela matchen. Andra gånger handlar det om att träna enbart en aspekt isolerat, till exempel löpning eller styrketräning. En idrottare brukar tycka om att träna för sin idrott, men om en idrottare bara tränade när hen kände för det skulle hen inte komma särskilt långt. Förutom kärleken till sporten krävs självdisciplin.

I andra hand handlar det om att ha en bra kost, få tillräckligt med sömn och kanske göra kompletterande saker, till exempel att kasta i baseboll kan hjälpa din serve i tennis.

Slutligen handlar det om att undvika vissa saker. Vissa saker, som att röka, bli berusad osv., är alltid dåliga. Andra saker är inte skadliga i sig men distraherar från ditt mål. Till exempel bör du, för bästa prestation, inte gå och simma den dag du ska spela en basebollmatch.

En andlig idrottare kan på samma sätt förbättra sig genom tre typer av saker: primära, sekundära och saker att undvika. I första hand finns det inget som kan ersätta hängiven kärlek och lydnad. Vi bör njuta av att älska och tjäna Gud. Men även när vi inte känner det just då krävs självdisciplin för att ändå göra det som Gud vill att vi ska göra.

För det andra behöver vi ha en god kost. Naturligtvis säger Gud åt oss att inte vara frossare som stoppar i oss mat och tjänar våra magar (Ordspråksboken 28:7; Filipperbrevet 3:19a), men vi måste också vara uppmärksamma på vår ”kost” – det som tar sig in genom våra ögon och öron.

Slutligen måste vi inte bara undvika att göra syndiga saker som misshagar Gud, utan också undvika situationer som, åtminstone för oss, utgör frestelser. Vi måste också se över de ”tidsslukare” som kanske inte är syndiga, men som tar upp stora delar av vår tid och distraherar oss från att tjäna Gud. Om du någonsin känner att Gud inte har gett dig tillräckligt med tid för att göra det du vet att du behöver göra för att tjäna Honom, kan det vara så att problemet inte är att Gud inte gav dig mer än 24 timmar om dygnet, utan snarare att din tid inte räcker till eftersom du har slösat bort den tid som Gud har gett dig.

F: Vad mer kan vi göra för att älska andra troende mer, enligt 1 Tess 4:9–10?

S: Du kan också då och då skicka något till dem för att visa att du bryr dig om dem och tänker på dem. Å ena sidan kan vi be för det de ber oss be för, göra saker för dem som de ber oss om och vara vänliga mot dem. Men på ett djupare plan kan vi ha en genuin omtanke om dem. Vi kan hålla koll på hur de mår, fråga och föreslå saker att be för, och proaktivt ta initiativet att hjälpa dem där de behöver hjälp. Har du någonsin ”helt oväntat” fått någon att komma och ge dig något du behövde? Det är en skön känsla, men det är en ännu skönare känsla när du kan göra det för andra.

F: Varför tror du att man i 1 Tess 4:11–12 lägger tonvikten på att leva ett ”stilla liv”, i motsats till världens inställning att ”leva stort” eller ”satsa stort eller ge upp”?

S: Vi behöver inte sträva efter berömmelse, makt eller prestige, varken i världen eller i församlingen. Om du gör ditt arbete väl kan det hända att det kommer till dig, men sträva inte efter det, för det kommer att distrahera dig från att söka Gud. I den västerländska kulturen är ett stort problem när det gäller att lära känna Gud inte brist på kunskap, utan snarare distraktioner. Försök att identifiera och eliminera, eller åtminstone minska, distraktionerna i din vandring med Herren. Men kom ihåg att när oväntade händelser inträffar, som att stöta på någon som är i nöd, så är det kanske inte distraktioner, utan snarare det huvudsakliga arbete som Gud vill att du ska utföra just då.

F: Varför finns det i 1 Tess 4:12b en önskan om att inte vara beroende av någon?

S: Det är okej att ta emot uttryck för kärlek från andra, och det är helt i sin ordning att vara beroende av andra för att ta hand om dig när du verkligen behöver att andra tar hand om dig. Men var en nettogivare, inte en tagare. Paulus säger i 2 Tessalonikerbrevet 3:6 att man inte ska vara sysslolös, och i 3:10: ”Den som inte vill arbeta, ska inte heller äta.” Låt inte andra göra saker åt dig som du själv kan göra. Om du kan arbeta eller bidra med pengar till familjen, var då inte lat och förlita dig på andra. Återigen, om du inte kan göra det, är det okej att förlita sig på andra. Men om du kan tjäna pengar, även om det bara är lite, gör det då för att försörja dig själv, eller åtminstone delvis.

F: I 1 Tess 4:13–14, befinner sig kristna som redan har dött i ”själens sömn”, eller är de vid medvetande i himlen?

S: Troende som har avlidit är nu vid medvetande i himlen. De viktigaste verserna som visar detta är 2 Korintierbrevet 5:6; Lukas 16:19–31; Filipperbrevet 1:23; Uppenbarelseboken 6:9–11; Uppenbarelseboken 7:9–11 samt andra verser i Uppenbarelseboken som handlar om medvetet lovprisande. I 2 Korintierbrevet 5:8 säger Bibeln: ”... att vara borta från kroppen och hemma hos Herren.”

I ”Om Polycarpus martyrdöd”, kap. 2, s. 39, sägs det att att vara borta från kroppen innebär att vara i gemenskap med Herren. Tertullianus, som skrev mellan år 198 och 220 e.Kr., nämner i ”Om uppmaning till kyskhet”, kap. 11, s. 56, att en kristen hustru som har avlidit redan befinner sig i Herrens närvaro.

F: I 1 Tess4:13 –16, 1 Tess5:10 och 1 Kor15:51 – bevisar uttrycket ”sover” att döda människor är medvetslösa?

S: När Jesus tillrättavisade sina lärjungar i Johannes 11:11–14 och sa ”sover”, menade han helt enkelt ”död”. ”Sover” var ett vanligt uttryck för döden, vilket följande verser visar:

2 Petrus 3:4; Apg 7:60; 1 Kor 15:6; 18, 20; Matt 27:52; 28:13; 5 Mos 31:16 och många andra ställen i Gamla testamentet där det står ”den och den sov med sina fäder...”

I *The New Geneva Study Bible*, s. 1898, tilläggs också att ”sömn” var en metafor för döden såväl i hedniska som i kristna skrifter. ”Sömn” var en eufemism för döden hos Homeros (Iliaden, bok 11, 240–241).

Tidiga kristna författare uppfattade likaså sömn som att betyda död, vilket Athenagoras (177 e.Kr.) visar i ”De dödas uppståndelse”, kapitel 16.

Dessa verser varken bevisar eller motbevisar alltså att människor är vid medvetande efter döden. För bevis på att de är vid medvetande efter döden, se föregående fråga.

F: I 1 Tess 4:15 skriver Paulus: ”vi som fortfarande lever, som är kvar till Herrens ankomst”. Varför dödades då Paulus innan Kristus återvände?

S: Gud ville inte att vi skulle veta när Jesus skulle återvända. Paulus kunde ha använt tre pronomen här.

”De”: Om Gud hade sagt åt Paulus att säga ”de”, skulle det ha varit en ledtråd om att det skulle ske efter att Paulus hade dött.

”Jag”: Om Paulus hade sagt ”jag” skulle det ha betytt att Kristus med säkerhet skulle återvända innan Paulus dog.

”Vi”: ”Vi” motsvarar ”de av oss som fortfarande lever”, och ”vi” är det enda pronomen som Paulus kunde använda som inte skulle begränsa Kristi återkomst till vare sig före eller efter Paulus död.

F: Trodde Paulus i 1 Tess 4:15 att han skulle vara vid liv när Kristus återvände?

S: Se föregående fråga om användningen av pronomenet. Paulus skrev detta utan att göra något fel, genom att inte specificera det som han inte hade fått veta. Det finns sex skäl till varför Paulus skulle göra detta.

1. Paulus hävdade aldrig att han visste när Jesus skulle återkomma. (1 Tessalonikerbrevet 5:1–2)

2. Han hoppades att det skulle ske under hans livstid. (1 Tessalonikerbrevet 4:15)

3. Paulus lärde att en tid av frid (1 Tessalonikerbrevet 5:3) och ett stort avfall (2 Tessalonikerbrevet 2:3–10) skulle föregå Kristi återkomst.

4. Paulus väntade och längtade efter Kristi återkomst, precis som vi bör göra, vilket är det välsignade hoppet i Titusbrevet 2:13.

5. Paulus, Kristus och andra uppmanade oss att hålla utkik efter Kristi snart återkomst (Matteus 24:42; Markus 13:35; 1 Tessalonikerbrevet 5:4–6; 1 Petrusbrevet 4:7; Uppenbarelseboken 3:3; 22:20).

6. Som 1 Timoteusbrevet 3:15 visar förstod Paulus väl vikten av att uppmana människor att uppföra sig väl, eftersom han inte säger när han kommer att återvända. Se särskilt Matteus 24:36–25:13.

Sammanfattningsvis kan man säga att Gud inte berättade allt för Paulus; Paulus berättade för oss vad Gud hade sagt till honom, men naturligtvis berättade Paulus inte för oss vad Gud inte hade sagt till honom. Se diskussionen om Filipperbrevet 4:5, 1 Petrusbrevet 4:7 och Uppenbarelseboken 22:6–20.

F: Varför ville Gud inte att vi skulle veta när Kristus skulle återvända, enligt 1 Tess 4:15?

S: Det är som när en herre säger till en tjänare att vara flitig, eftersom han oväntat kan återvända när som helst, vilket Lukas 12:35–48 visar. I Bibeln anges skälen till att leva ett ”förväntansfullt liv” i längtan efter hans återkomst som styrka, uppmuntran och tröst (1 Tessalonikerbrevet 4:18; 2 Tessalonikerbrevet 2:15–17) samt för att vara vaksamma och vara ostraffliga närhelst Kristus kommer (1 Tessalonikerbrevet 3:13; 5:23).

F: Visar det faktum att Kristus i 1 Tess 4:16 åtföljs av en ärkeängels röst att Jesus är ärkeängeln, såsom vissa Jehovas vittnen lär ut?

S: Nej. Även om det kan finnas andra ärkeänglar utöver Mikael, är det inte det som är poängen här.

Att ett trumpetstöt från Gud åtföljer Jesus betyder inte nödvändigtvis att Jesus själv blåste i trumpeten. På samma sätt är en ärkeängels röst sannolikt just en ärkeängels röst som här åtföljde Jesus.

Även om rösten här var Jesus som talade med en ärkeängels röst, betyder det inte att han inte är Gud. Det skulle till exempel verka märkligt överflödigt om någon på jorden sa att Jesus agerade eller talade som en människa, eftersom Jesus var en människa. Om detta på något sätt skulle bevisa att Jesus var en ärkeängel, skulle Guds trumpetstöt här bevisa att Jesus är Gud.

Man behöver inte ta till tvetydiga verser som denna för att avgöra frågan om Jesus är Gud eller inte. Man kan helt enkelt ”fråga Tomas” genom att läsa Johannes20:27 –28, ”fråga Johannes” genom att läsa Johannes 1:1, eller fråga författaren till Hebreerbrevet genom att läsa Hebreerbrevet 1:8–9. Hedrar du Sonen på samma sätt som Fadern, såsom Johannes5:23 befaller? Tillber du Jesus, såsom änglarna gör i Hebreerbrevet 1:6? Prisar du Jesus, liksom Fadern, såsom de i himlen gör i Uppenbarelseboken 5:9–13; 11:15?

F: I 1 Tess 4:16, vilken trumpetstöt är detta?

S: Skriften säger inte uttryckligen om det är en av de sju trumpeterna i Uppenbarelseboken 8–11 eller om det är en annan trumpet.

F: I 1 Tess 4:16–17, hur skulle någons kropp kunna uppstå eller bli uppryckt om den hade ätits upp av en tiger?

S: Gud är allsmäktig och allvetande, och Han kan återskapa våra kroppar ur vilka atomer som helst i omgivningen. Förresten består större delen av din kropp av andra atomer än för sju år sedan. Så även om vi kanske ser vår fysiska kropp som en oföränderlig fysisk massa, är den i själva verket ett mönster – och dessutom ett som åldras.

F: I 1 Tess 5:1–3, i vilken utsträckning kan människor veta när Herrens dag kommer?

S: Som det står i Matteus 24:36 och antyds i 1 Tessalonikerbrevet 5:1–2 kommer ingen att veta dagen eller timmen. Men som det står i Matteus 24:37–39, Lukas 17:26–29 och 1 Tessalonikerbrevet 5:3, kommer det att vara en tid då de flesta människor inte tänker på Kristi återkomst, och den kommer att vara helt oväntad för de flesta.

F: Vad betyder det i 1 Tess 5:4–8 och Ef 4:18; 5:8–11 att vara ljusets eller dagens barn, i motsats till mörkrets eller nattens barn?

S: Vi skäms inte om människor får reda på allt om oss. Vi gör inga onda saker i hemlighet som vi inte vill att andra ska veta om; tvärtom vill vi att andra ska se vårt liv. Vi ser inte fram emot natten för att dricka, festa eller begå något fel. Tvärtom sover vi gott om natten, eftersom vi ser fram emot dagen och att få saker gjorda.

F: Hur kommer det sig, enligt 1 Tess 5:9, att Gud inte har bestämt att vi ska drabbas av vrede, när Ef 2:3 säger att vi, precis som alla andra, av naturen var föremål för vrede?

S: Alla människor (med undantag för Adam, Eva och Jesus) föddes med en fallen, syndig natur och var av naturen föremål för vrede. Men Gud har gett sina barn en ny födelse, ett nytt liv och ett nytt och säkert hopp genom att Jesus Kristus tog på sig vårt straff.

F: I 1 Tess 5:12–13, på vilka sätt kan vi visa respekt för dem som står över oss i Herren?

S: Först och främst ska du inför dem och andra erkänna att du accepterar att de har ledarskap över dig i Herren. Visa att du bryr dig om dem och hjälp dem om du kan i deras livskampar. Visa respekt för deras ämbete, precis som Paulus gjorde även mot översteprästen i Apostlagärningarna 23:3–5. Hedra dem för deras hårda arbete och uppoffringar, precis som Paulus uppmanar oss att göra i Filipperbrevet 2:28–30

F: I 1 Tess 5:14 står det att vi ska vara tålmodiga mot alla människor, men varför verkade då inte Paulus och Jesus vara tålmodiga mot alla människor?

S: Båda var mycket tålmodiga, men det betyder inte att de inte också kunde tillrättavisa människor skarpt när det behövdes.

Johannes Chrysostomos (ca 396 e.Kr.) uttryckte det väl i inledningen till sin kommentar till Galaterbrevet. ”Att alltid tala till sina lärjungar med mildhet, även när de behöver stränghet, är inte en lärares uppgift, utan det skulle vara en förförares och fiendens uppgift. Därför använder även vår Herre, även om Han i allmänhet talade vänligt till Sina lärjungar, här och där strängare språk, och vid ett tillfälle uttalar Han en välsignelse, vid ett annat en tillrättavisning.”

F: Vilka ursäkter anger människor ibland i 1 Tess 5:15 för att försöka rättfärdiga att man ger igen ont med ont?

S: Det finns ett antal sådana.

Gamla testamentet säger ”öga för öga”. (Det gamla förbundet är föråldrat.) Lagen är till för att straffa idag, men vi ska inte agera som självutnämnda hämnare. I det gamla Västern var en uppbåd okej eftersom den stod under lagen och sheriffen, som skulle stå till svars för handlingarna. En lynchmobb var det inte.

De förtjänar det (och det är jag som ska avgöra vad alla förtjänar).

De måste lära sig sin läxa (och det är jag som ska lära dem den).

De kommer att göra om det om de inte får lära sig konsekvenserna (och Gud har utsett mig att lära dem det).

Jag måste hämnas (för jag anser att det är min rätt).

Men oavsett vilken ursäkt de använder, så är människor som hämnas ont med ont olydiga mot Gud.

F: Hur hänger det ihop att alltid vara glada, be utan uppehåll och tacka under alla omständigheter, enligt 1 Tess 5:16–18?

S: Vi gläder oss, ber och tackar eftersom vi vet att Gud har kontrollen. Alla tre ska göras hela tiden. Men glädjen bör driva oss att be. Våra böner bör vara fyllda av tacksamhet till Gud, och vår tacksamhet bör påminna oss om vår glädje.

F: Ska vi, enligt 1 Tess 5:17, be utan upphörande, eller använda få ord som det står i Matt 6:7?

S: Båda delarna. Hela vårt liv bör vara ett liv i bön, i ständig gemenskap med Gud. Men vi bör inte tro att Gud hör en viss bön bara för att vi upprepar många ord.

F: Vad betyder ”undvik/håll er borta från varje/all form av ondska” i 1 Tess5:22 ?

S: Detta kan betyda ”till och med varje sken av ondska” eller ”varje typ av ondska”. Det grekiska ordet för ”form”, eidos, kan också betyda utseende, utformning, gestalt, synintryck. Enligt Strongs konkordans härstammar det från ordet för ”syn”. Som en sidokommentar anger Aland m.fl. inga variationer i manuskripten, så detta är strikt taget en översättningsfråga, inte en fråga om manuskripten.

Slutsats: Baserat på det grekiska ordet form/slag/synsätt m.m. kan båda tolkningarna vara sanna. Vi ska undvika alla typer av ondska. Dessutom ska vi undvika att uppfattas som att vi gör genuint onda saker. Vidare visar 2 Korintierbrevet8:22 att Paulus ville göra rätt i allas ögon.

Däremot omfattar 1 Tessalonikerbrevet5:22 inte att vi låter människor se oss göra goda saker (såsom att predika evangeliet) eftersom de felaktigt tror att detta är ont.

F: Bör kristna i 1 Tess 5:26, Rom 16:16; 1 Kor 16:20; 2 Kor 13:12 och 1 Petr 5:14 hälsa på varandra med en helig kyss?

S: I den tidens kultur var en helig kyss lämplig. I den amerikanska och kinesiska kulturen motsvaras detta av en kram eller ett handslag.

F: Hur vet vi att Paulus skrev 1 Tess?

S: Det finns åtminstone två skäl.

1. Det står så i 1 Tessalonikerbrevet, och den tidiga kyrkan ifrågasatte aldrig detta.

2. Tertullianus sade att Paulus skrev till tessalonikerna i Tertullianus *Mot Marcion*, bok 4, kapitel 5, s. 345–350 (207 e.Kr.). Det var en bok ”som härstammar från apostlarna och som har bevarats som en helig skatt i apostlarnas församlingar”.

Andra skrev förmodligen också om 1 Tessalonikerbrevet.

F: Vilka likheter finns det mellan 1 Tessalonikerbrevet och resten av Paulus brev?

S: Här är de jag har hittat.

F: När skrevs 1 Tess?

S: Vi vet ganska exakt när det skrevs: ca 51–52 e.Kr. 1 Tessalonikerbrevet 3:1–7 visar att det skrevs efter att Paulus lämnat Aten och befann sig i Korint. Apg 18:12,17 säger att Gallio var prokonsul i Akaja. En inskription i Delfi visar att Gallio endast var prokonsul från ca 51–52 e.Kr. Andra tolkar datumet som 52–53 e.Kr.

Om en skeptiker hävdar att Paulus brev skrevs mycket senare av någon annan, och att orden i 1 Tessalonikerbrevet om att det skrevs av Paulus var en lögn, då ligger bevisbördan på dem att lägga fram något som helst bevis för att orden var en lögn. Det finns få forskningsområden där man kan hävda att ett dokument är förfalskat utan att ha några som helst bevis.

F: Vad vet vi mer om Gallio-inskriptionen i 1 Tess?

S: Det som arkeologer kallar Gallio-inskriptionen finns för närvarande i ett museum i Delfi. Den består av minst sju olika delar. I raderna 5–6 nämns ett edikt av den romerske kejsaren Claudius, som regerade 41–54 e.Kr., med hänvisning till Lucius Junius Gallio, prokonsul i Achaia. I *Dictionary of New Testament Background*, s. 53–54, där detta är hämtat från, står det att ”kronologin är beroende av andra tidsberäkningar”. De flesta forskare är dock övertygade om att det, på grundval av denna inskrift samt det faktum att prokonsuler vanligtvis tjänstgjorde under ett år, är möjligt att datera Gallios ämbetsperiod som prokonsul i Korint [i Achaia] till år 51/52 e.Kr.”

F: Hur vet vi, när det gäller 1 Tess, om det vi har idag är en tillförlitlig bevarad version av det som ursprungligen skrevs?

S: Det finns minst tre skäl.

1. Gud lovade att bevara sitt ord i Jesaja 55:10–11; Jesaja 59:21; Jesaja 40:6–8; 1 Petrus 1:24–25 och Matteus 24:35.

2. Bevis från den tidiga kyrkan. Författare från den tidiga kyrkan fram till det första konciliet i Nicea (325 e.Kr.) citerade från 1 Tessalonikerbrevet cirka 49 gånger, utan att räkna med anspelningar. De citerade 35 % av 1 Tessalonikerbrevet, räknat med bråkdelar av verser som fraktioner. Det är 31,05 av totalt 89 verser.

Här är de förnikenska författarna som hänvisade till verser i 1 Tessalonikerbrevet.

Klemens av Rom (96–98 e.Kr.) anspelar på 1 Tessalonikerbrevet2:12 , 13; 1 Klemens, vol. 1, s. 11

Ignatius (110–117 e.Kr.) citerar 1 Tessalonikerbrevet 5:17 i Ignatius brev till Polykarp, kap. 1, s. 93

Polykarp (ca 150 e.Kr.) citerar hela 1 Tessalonikerbrevet5:17 (det vill säga två ord: ”be ständigt”) i Polykarps brev till filipperna, kap. 4, s. 34

Melito av Sardis (170–180 e.Kr.) nämner 1 Tessalonikerbrevet som skrivet av aposteln. ”Tal om Herrens lidande”, kap. 9, s. 762

Irenaeus av Lyon (182–188 e.Kr.) citerar 1 Tessalonikerbrevet 5:23 som ”i det första brevet till tessalonikerna”. Irenaeus, Mot kätterierna, bok 5, kap. 6.1, s. 532

I den muratoriska kanon (170–210 e.Kr.), ANF vol. 5, s. 603, nämns Paulus två brev till tessalonikerna, liksom Paulus övriga 11 brev.

Klemens av Alexandria (193–217/220 e.Kr.) citerar 1 Tessalonikerbrevet 2:6–7 som om det vore skrivet av Paulus. I verket *The Instructor*, bok 1, kap. 5, s. 214

Klemens av Alexandria (193–205 e.Kr.) citerar 1 Tessalonikerbrevet 2:5, 6, 7 som författat av aposteln. *Stromata*, bok 1, kap. 1, s. 300.

Tertullianus sade att Paulus skrev till romarna, galaterna, filipperna, tessalonikerna och efesierna i Tertullianus *Mot Marcion*, bok 4, kap. 5, s. 350 (207 e.Kr.). Han säger att Nya testamentet var en bok ”som härstammar från apostlarna och som har bevarats som en helig skatt i apostlarnas församlingar”. Tertullianus (198–220 e.Kr.) citerar 1 Tessalonikerbrevet 4:15–17 i ”Fem böcker mot Marcion”, bok 5, kap. 15, s. 462.

Hippolytus ( , 222–235/6 e.Kr.) citerar 1 Tessalonikerbrevet 4:12 som skrivet av Paulus i ”Avhandling om Kristus och Antikrist”, kap. 66, s. 219.

Origenes (225–253/254 e.Kr.) citerar 1 Tessalonikerbrevet 2:14,15 som skrivet av Paulus i ”Det första brevet till tessalonikerna”. Origenes ”Kommentar till Matteusevangeliet”, bok 2, kap. 18, s. 425

Cyprianus av Kartago (ca 246–258 e.Kr.) citerar från vad han anger vara ”Paulus första brev till tessalonikerna” och citerar sedan 1 Tessalonikerbrevet 4:6. Han säger: ”Aposteln säger” och citerar sedan 1 Tessalonikerbrevet 5:2–3. Dessa återfinns i Avhandling 12, den tredje boken, 88, 89. Han säger också att 1 Tessalonikerbrevet4:13 skrevs av Paulus i Cyprianus avhandlingar, avhandling 7, kap. 21, s. 474.

Adamantius (ca 300 e.Kr.) citerar 1 Tessalonikerbrevet 2:14–15 som skrivet av aposteln Paulus i *Dialog om den sanna tron*, första delen, kap. 29a, s. 69. Han hänvisar inte till några andra verser i 1 Tessalonikerbrevet.

Victorinus av Petau (martyrdöd 304 e.Kr.) hänvisar enligt uppgift till 1 Tessalonikerbrevet 1:2; 2:8; 4:17 enligt *The Greek New Testament*, 4:e reviderade upplagan av Aland m.fl. Det finns dock inga hänvisningar till 1 Tessalonikerbrevet i de skrifter av Victorinus av Petau som jag har: *Om världens skapelse* och *Kommentar till Uppenbarelseboken*.

Efter Nicea

Eusebius ”Kyrkohistoria” (323–326 e.Kr.)

Hegemonius (400-talet) citerar 1 Tessalonikerbrevet 5:1,2 som det som aposteln ”skrev till tessalonikerna”. Disputation med Manes, kap. 38, s. 212

Athanasius av Alexandria (367 e.Kr.) räknar upp böckerna i Nya testamentet i Festbrev 39, s. 552

Hilarius av Poitiers (355–367/368 e.Kr.) hänvisar till 1 Tessalonikerbrevet 4:17

”Synopsis Scripturae Sacrae” (350–370 e.Kr. eller 500-talet) nämner Paulus två brev till tessalonikerna som en del av Nya testamentet. Den citerar alla utom de fyra sista orden i 1 Tessalonikerbrevet 1:1.

Efraim/Efraem den syriske (373 e.Kr.)

Basilius av Kappadokien (357–378/379 e.Kr.) citerar 1 Tessalonikerbrevet 3:12,13 som skrivet av aposteln, ”till de troende i Tessalonika”. Om Anden, kap. 21.52, s. 33

Synoden i Laodicea (i Frygien) (343–381 e.Kr.) kanon 60, s. 159, listar böckerna i Gamla testamentet och Nya testamentet. Kanon 59, s. 158, säger att endast de kanoniska böckerna i Gamla och Nya testamentet får läsas i kyrkan.

Ambrosiaster (efter 384 e.Kr.)

Cyril av Jerusalem (ca 349–386 e.Kr.)

Johannes Chrysostomos (396 e.Kr.) skrev ned 11 predikningar över 1 Tessalonikerbrevet, som vi fortfarande har kvar idag. Han sade att det var skrivet av Paulus, tillsammans med Timoteus.

Gregorius av Nyssa (ca 356–397 e.Kr.) citerar 1 Tessalonikerbrevet 4:17 som skrivet av Paulus i *Om människans skapelse*, kap. 22.6, s. 412

Didymus den blinde (398 e.Kr.)

Epifanius av Salamis (360–403 e.Kr.)

Johannes Chrysostomos (död 407 e.Kr.) skrev kommentarer till Johannesevangeliet, Romarbrevet, 1 Kor, 2 Kor, Gal, Ef, Kol, Fil, 1 Tess, 2 Tess, 1 Tim, 2 Tim, Titus, Filemon och Hebreerbrevet.

Rufinus (374–406 e.Kr.)

Niketas av Remesianus (366–415 e.Kr.) hänvisar till 1 Tessalonikerbrevet 2:8

Hieronymus (373–420 e.Kr.) anspelar på 1 Tessalonikerbrevet 4:13. ”Och aposteln förbjuder tessalonikerna att sörja över dem som har somnat in.” Mot Vigilantius, kap. 6, s. 419. Han citerar hela 1 Tessalonikerbrevet 5:17 ”Be utan upphörande” i Brev 125, kap. 11, s. 248

Augustinus av Hippo (388–430 e.Kr.) nämner apostelns brev till tessalonikerna och citerar 1 Tessalonikerbrevet 1:13 i verket ”Om de heligas förutbestämmelse”, kap. 39, s. 517

Augustinus nämner att aposteln skrev till tessalonikerna och citerar 1 Tessalonikerbrevet 4:13–16 i *Guds stad*, bok 20, kap. 20, s. 439

Den semi-pelagianen Johannes Cassianus (419–430 e.Kr.) citerar 1 Tessalonikerbrevet 4:9–10 som skrivet av aposteln till tessalonikerna i ”Johannes Cassianus institut”, bok 10.7, s. 268

I Sokrates ”Kyrkohistoria” (400–439 e.Kr.), bok 3, kap. 16, s. 87, citeras en del av 1 Tessalonikerbrevet 5:21: ”så att vi kan ’pröva allt och behålla det som är gott’.”

*Speculum* (500-talet)

Quodvultdeus (ca 453 e.Kr.) hänvisar till 1 Tessalonikerbrevet 1:3

Theodoret av Cyrus (biskop och historiker) (423–458 e.Kr.)

Varimadum (445/480 e.Kr.)

3. Skrifter av kättare och andra

Kättaren Marcion enligt Tertullianus

Kättaren Priscillianus (385 e.Kr.) hänvisar till 1 Tessalonikerbrevet 2:16.

Kättaren Pelagius (416–418 e.Kr.)

Den donatistiske schismatikern Tyconius (efter 390 e.Kr.) hänvisar till 1 Tessalonikerbrevet 1:3; 2:8

Den pelagianske kättaren Teodor av Mopsuestia (428 e.Kr.)

4. De äldsta manuskripten vi har av 1 Tessalonikerbrevet visar att det finns små variationer mellan manuskripten, men inga teologiskt betydande fel.

s. 30 1 Tess 4:12–13, 16–17; 5:3, 8–10, 12–18, 25–28; 2 Tess 1:1–2; 2:1, 9–11 (tidigt 300-tal)

300-talet – 1968 – The Text of the New Testament.

s. 46 Chester Beatty II 100–150 e.Kr. innehåller 17 verser ur 1 Tessalonikerbrevet. Närmare bestämt innehåller den 1 Tess 1:1; 1:9–2:3; 5:5–9,23–28 samt andra delar av Paulusbreven och Hebreerbrevet. I boken The Complete Text of the Earliest New Testament Manuscripts finns ett fotografi av en del av p46 på s. 192. På s. 197–198 står det också att kvaliteten och de stichometriska markeringarna visar att detta skrevs av en professionell skrivare.

Första hälften av 300-talet – 1936 – Frederic G. Kenyon enligt *The Complete Text of the Earliest New Testament Manuscripts*.

200-talet e.Kr. – 1935 – Ulrich Wilken enligt *The Complete Text of the Earliest New Testament Manuscripts*.

200 e.Kr. – 1968 – The Text of the New Testament.

81–96 e.Kr. – 1988 – Young Kyu Kim enligt The Complete Text of the Earliest New Testament Manuscripts.

Cirka 200 e.Kr. – 1975 – Aland et al., tredje upplagan.

Cirka 200 e.Kr. – 1998 – Aland m.fl., fjärde reviderade upplagan.

Tidigt till mitten av 200-talet e.Kr. – 1999 – Den fullständiga texten av de äldsta Nya testamentets manuskripten. Detta baseras delvis på att handstilen är mycket lik den i Papyrus Oxyrhynchus 8 (sent 100-tal eller tidigt 200-tal) och Papyrus Oxyrhynchus 2337 (sent 100-tal).

s. 61 Romarbrevet 16:23,25–27; 1 Korintierbrevet 1:1–2, 2–6; 5:1–3, 5–6, 9–13; Filipperbrevet 3:5–9, 12–16, Kolosserbrevet 1:3–7, 9–13, 1 Tessalonikerbrevet 1:2–3; Titusbrevet 3:1–5, 8–11, 14–15; Filemonbrevet 4–7. ca 700 e.Kr.

ca 700 e.Kr. – 1968 – The Text of the New Testament.

Cirka 700 e.Kr. – 1975 – Aland m.fl., tredje upplagan.

Cirka 700 e.Kr. – 1998 – Aland m.fl., fjärde reviderade upplagan.

s. 65 1 Tess 1:3–2:1; 2:6–13. Mitten av 300-talet. I The Complete Text of the Earliest New Testament Manuscripts finns ett fotografi av en del av s. 49 på s. 348. Där står det också att s. 49 och s. 65 skrevs av samma skrivare. De är alexandrinska texter.

300-talet – 1968 – The Text of the New Testament.

Alexandrinus [A] ca 450 e.Kr.

Vaticanus [B] 325–350 e.Kr.

Sinaiticus [Si] 340–350 e.Kr.

Ephraemi Rescriptus [C] 500-talet

Claromontanus [D] 5:e/6:e århundradet

I Washington, D.C. 500-talet

Bohairisk koptiska [Boh] 300-talet/400-talet

Sahidisk koptiska [Sah] 300-talet/400-talet

Fayyumisk koptiska [Fay] 300-talet/400-talet

Italisk skrift [Ital] 4:e till 13:e århundradet

Latin Vulgata [Vg] 4:e och 5:e århundradet

Gotiska [Goth] 493–555 e.Kr.

Armeniska [Arm] från 500-talet

Georgiska [Geo] från 500-talet

Etiopiska [Eth] från ca 500 e.Kr.

Peshitta-syriska [Syr P] 400–450 e.Kr.

Harcleansk syriska [Syr H] 616 e.Kr.

Se www.BibleQuery.org/1 Thessalonians Manuscripts.html för mer information om tidiga manuskript av 1 Tessalonikerbrevet.