Fråga: Vad är 1 och 2 Paraleipomenon i 1 Krönikeboken?
S: I den grekiska Septuaginta-översättningen kallades 1 och 2 Krönikeboken för 1 och 2 Paraleipomenon. Katolska biblar använde också detta namn, men innehållet är detsamma.
Fråga: Varför finns det så många släktregister i 1 Krönikeboken?
S: Krönikeböckerna skrevs troligen senare än Kungaböckerna, efter Judas exil. Det blev viktigt för judarna att minnas sina förfäder och därmed minnas vilka de var som folk. Vissa av släktregistren visar oss också en del av Marias och Josefs härstamning.
F: Vad är skillnaden i inriktning mellan Krönikeböckerna och Kungaböckerna i 1 Krön?
S: Det finns ett antal skillnader mellan dessa två skrifter.
Tid: Krönikeböckerna skrevs senare, efter exilen. De lägger tonvikten på släktregistren, vilket var viktigt för de återvändande judarna.
Siffror: Krönikeböckerna är den mest sifferinriktade boken i Bibeln, med uppgifter om arméernas storlek samt antalet präster och ättlingar.
Källor: I Kungaböckerna nämns ”Boken/Krönikan om Israels kungar”, ”Boken/Krönikan om Judas kungar” och ”Boken/Krönikan om Israels och Judas kungar” i 32 verser. I Krönikeböckerna nämns böcker om olika kungar endast 12 gånger, och man nämner aldrig ”Boken/Krönikan om Judas kungar” utan att också nämna Israel.
Kungariken kontra templet: Både Nehemja samt 1 och 2 Kungaboken lägger tonvikten på kungarikena Israel och Juda. Krönikeböckerna och Esra nämner också dessa, men de lägger större tonvikt på templet.
Internationella förhållanden: Kungaböckerna fokuserar på strider och allianser med Aram, Edom, Moab och närliggande riken, däribland Egypten. Krönikeböckerna fokuserar på handelsallianser med Hiram av Tyros, drottningen av Saba och Egypten.
Konsekvenser av ogudaktighet kontra omvändelse: Kungaböckerna fokuserar mer på följderna av kungarnas synder, medan Krönikeböckerna berättar om deras personliga vandring med Gud.
David: Krönikeböckerna berättar inte mycket om David, förutom att han ville bygga templet. Kungaböckerna berättar nästan ingenting om David, eftersom han behandlas i 1 och 2 Samuelsböckerna.
Salomo: Krönikeböckerna berättar lite om Salomo, förutom när det gäller byggandet av templet och hans rikedom. Med undantag för faraos dotter är det endast Kungaböckerna som berättar om de allvarliga moraliska kompromisser som Salomo ingick.
Manasses omvändelse, som inte hade någon politisk inverkan, nämns endast i Krönikeböckerna. Manasse tog bort många avgudadaltare, men hans omvändelse hade nästan ingen inverkan på kungariket.
Jojakim ägnas mer uppmärksamhet i 2 Krönikeboken 36 än i 2 Kungaboken 24.
Geografi: Mellan tiden för det delade riket och Hiskia lägger Krönikeböckerna, som fokuserar på templet, tyngdpunkten på Juda i söder, medan Kungaböckerna behandlar båda riken ingående. Följaktligen anger Krönikeböckerna inga datum eller regeringsperioders längd för Israels kungar, medan Kungaböckerna ger information om både Juda och Israel. Kungaböckerna innehåller också mer material om Elia och Elisa.
Tidpunkt för författandet: Krönikeböckerna skrevs senare och utgick troligen från att läsaren hade kunskap om Kungaböckerna. Det är Krönikeböckerna, och inte Kungaböckerna, som berättar om judarnas återvändande under Kyros av Persiens regeringstid.
Lärdomar: Krönikeskildraren visar att rättfärdiga handlingar medför materiella fördelar. Kungaböckerna visar dock också konsekvenserna av att lyda eller inte lyda Gud.
Observera att inga fakta har utelämnats, eftersom 1 och 2 Kungaböckerna skrevs före 1 och 2 Krönikeböckerna.
Fråga: Vilka avvikelser i siffror finns det i 1 Krönikeboken och 2 Krönikeboken jämfört med Samuelsböckerna och Kungaböckerna?
S: Läran om ofelbarhet säger att bibelmanuskripten var felfria i originalen, men att vissa fel som inte påverkar tron eller praktiken har smugit sig in i de kopior vi har idag. De som hävdar ofelbarheten erkänner öppet följande som kopieringsfel i Samuel, Kungaböckerna och Krönikeböckerna. Av de 18 till 20 kopieringsfelen förekommer ungefär två tredjedelar oftare i Samuel och Kungaböckerna än i Krönikeböckerna. Kopieringsfelen är:
1 Sam 16:10 (åtta söner) jämfört med 1 Krön 2:13–15 (sju söner)
2 Sam 8:4 (1 700 ryttare) jämfört med 1 Krön 18:4 (7 000 ryttare)
2 Sam 10:18 (700 vagnsförare) jämfört med 1 Krön 19:18 (7 000 vagnsförare)
2 Sam 23:8 (800 fiender dödade) jämfört med 1 Krön 11:11 (300 fiender dödade)
2 Sam 24:9 (800 000 + 500 000) jämfört med 1 Krön 21:5 (1 100 000 inklusive 470 000) (möjligen ett kopieringsfel, kanske inte)
2 Sam 24:13 (7 år) jämfört med 1 Krön 21:12 (3 år)
1 Kungaboken 4:26 (40 000 stallplatser) jämfört med 2 Krönikeboken 9:25 (4 000 stallplatser)
1 Kungaboken 5:11 (20 kor olivolja, masoretisk text, 20 000 kor i Septuaginta) jämfört med 2 Krönikeboken 2:10 (20 000 kor olivolja)
1 Kungaboken 5:16 (3 300 förmän) jämfört med 2 Krönikeboken 2:18 (3 600 förmän)
1 Kung 7:20b (200 granatäpplen) jämfört med 2 Krön 3:16b (100 granatäpplen)
1 Kungaboken 7:26 (2 000 bad) jämfört med 2 Krönikeboken 4:5 (3 000 bad)
1 Kungaboken 9:23 (550 hövitsmän) jämfört med 2 Krönikeboken 8:10 (250 hövitsmän)
2 Kung 8:26 (22 år gammal) jämfört med 2 Krön 22:2 (42 år gammal i den masoretiska texten. Måste ha varit 22, annars skulle han ha varit äldre än sin far)
2 Kung 24:8 (18 år gammal) jämfört med 2 Krön 36:9 (8 år gammal)
Ps 60:1 (12 000) jämfört med 1 Krön 18:12 (18 000)
(Tydligen har jag missat tre till fem kopieringsfel.)
Fråga: Är det i 1 Krön 1:32 en motsägelse att Ketura är Abrahams bihustru, jämfört med att Ketura är Abrahams hustru i 1 Mos 25:1, såvida inte bihustru och hustru är synonyma begrepp, som muslimen Ahmed Deedat hävdar?
S: Nej, de är inte synonyma, och nej, detta är ingen motsägelse. En medhustru är en typ av hustru. Vanligtvis skulle en medhustrus barn inte ha samma arvsrätt som barnen till en hustru som inte var medhustru. En ärlig muslim borde inte ha några problem med detta, eftersom Muhammed hade en konkubin vid namn Maria/Miriam den koptiska. Deras förhållande var lagligt eftersom hon var en konkubin, men hon hade inte samma rättigheter som Muhammeds hustrur som inte var konkubiner.
Fråga: Vilka var de största krigen i världen vid denna tid, enligt 1 Krönikeboken, 2 Krönikeboken, 1 Kungaboken och 2 Kungaboken?
S: Här är de kända krigen i världen på den tiden.
1003 f.Kr. David intar Jerusalem
1000 f.Kr. I Kina besegrar Chou-dynastin Shang-dynastin
ca 998 f.Kr. Israel under David mot Moab, 10 000 döda
ca 997 f.Kr. Inbördeskrig i Israel: Absalom – 2 Sam 18:7, 20 000 döda
969 f.Kr. Egypten plundrar staden Gezer som bröllopsgåva till Salomo
950 f.Kr. Libyern Shishak bestiger den egyptiska tronen
926 f.Kr. Shishak av Egypten invaderar Juda
>926 f.Kr. Jerobeam/Abija – strid mellan Israel och Juda, 500 000 döda
918 f.Kr. Shishak förstör Taanach
911–894 f.Kr. Den assyriske kungen Adad-Nirari II:s fälttåg
909 f.Kr. Vid Gibbeton belägrar israeliterna filistéerna
900 f.Kr. San Lorenzo i Mexiko förstörs av ett uppror
897 f.Kr. Ethbaal störtar kung Phelles i Tyros
889–886 f.Kr. Den assyriske kungen Tukulti Ninurta II:s fälttåg
884/3–878 f.Kr. Den assyriske Ashurnasirpal II:s fälttåg
866 f.Kr. Den assyriske Ashurnasirpal II:s fälttåg
859–824 f.Kr. Den assyriske kung Shalmaneser III genomför 32 fälttåg
858 f.Kr. Den assyriske Ashurnasirpal II:s fälttåg
858 f.Kr. Assyrien strider mot urartufolket
857 f.Kr. Assyrierna anfaller Bit-Adini (Eden)
857 f.Kr. Assyrierna intar Karkemish
856 f.Kr. Assyrien strider mot Urartu
ca 855 f.Kr. Israel mot arameerna – 1 Kungaboken 20:29, 127 000 döda
853 f.Kr. Vid Qarqar, oavgjort mellan assyrierna och koalitionen
850–841 f.Kr. Assyrierna strider mot arameerna
850 f.Kr. Assyrien belägrar Gannanatu
800-talet Hasanlu i Urartu bränns ner
843 f.Kr. Assyrierna plundrar Allabria, Parsua, Abdadani, Khaban och Namri
841 f.Kr. Assyrierna strider mot Hazael men misslyckas med att inta Damaskus
841 f.Kr. Jehu gör uppror och dödar kungarna av Israel och Juda
841 f.Kr. Assyrierna besegrar Parasca
839 f.Kr. Assyrien genomför fälttåg i Kilikien
836 f.Kr. I närheten av Hamadan strider Salmanassar III mot mederna
835 f.Kr. Assyrierna plundrar staden Shalmnas
832 f.Kr. Vid Arsanies besegrar assyrierna urartufolket
831 f.Kr. Patinu gör uppror mot Assyrien
830–827 f.Kr. Assyrien strider mot urartuerna
828 f.Kr. Assyrierna strider mot Urartu och plundrar Musasin
826–820 f.Kr. Assyriskt uppror
824–805 f.Kr. Urartu-riket expanderar
809 f.Kr. Assyrien strider mot Medien
808 f.Kr. Assyrierna strider mot Guzanu
807–806 f.Kr. Assyrierna strider mot mannaeerna
ca 806–804 f.Kr. Zakir från Hamath och Luash strider mot staden Damaskus
804–733 f.Kr. Ytterligare erövringar av Urartu
804–802 f.Kr. Assyrierna anfaller Damaskus och intar staden
801 f.Kr. Assyrien anfaller Khubbushkia
800 f.Kr. Spartanerna erövrar Lakonien
800–799 f.Kr. Assyrien strider mot Media
800–700 f.Kr. Nubien (Sudan) gör uppror mot Egypten
798 f.Kr. Assyrierna strider mot Lushia
797 f.Kr. Assyrierna strider mot Namri
793–792 f.Kr. Assyrien strider mot Media
791 f.Kr. Assyrien anfaller Khubbushkia
789–787 f.Kr. Assyrien strider mot Medien
786 f.Kr. Assyrierna strider mot Kisku
785–784 f.Kr. Assyrien anfaller Khubbushkia
771 f.Kr. I Hao i Kina mördar Rong-barbarerna Zhou-kungen You
770 f.Kr. Uppror mot Zhou; Zhou flyttar huvudstaden
745 f.Kr. Den assyriske kungen Tiglat-Pileser III intar staden Damaskus
743 f.Kr. Inbördeskrig i Assyrien
743 f.Kr. Assyrierna intar staden Kashpuna, nära Tyros och Sidon
743–740 f.Kr. Assyrierna belägrar Arpad
740 f.Kr. Spartanerna erövrar Messenien
740–710 f.Kr. Skyterna invaderar kimmerierna
738 f.Kr. Yaudi i Syrien gör uppror mot assyrierna
736 f.Kr. Grekerna erövrar det feniciska Malta
735–715 f.Kr. Edomiterna tillfångatar judar under Ahas i 2 Krön 28:17
735–715 f.Kr. Filistéerna plundrar Juda under Ahas i 2 Krön 28:18
734 f.Kr. Korint erövrar Korfu från eretrierna
734 f.Kr. Tiglat-Pileser plundrar staden Hazor i Israel
ca 733 f.Kr. Israel besegrar Juda (2 Krön 28:6), 120 000 döda
732 f.Kr. Assyrierna intar Damaskus
731–724 f.Kr. Kung Piye och napatanerna erövrar Egypten
724–722 f.Kr. Assyrierna belägrar staden Tyros
722 f.Kr. Assyrierna kväser ett uppror i södra Kalde
722 f.Kr. Sargon II av Assyrien intar Samaria
721 f.Kr. Assyrierna erövrar Urartu
720 f.Kr. Assyrien besegrar Arpad, Simirus, Damaskus och Samaria
720 f.Kr. Assyrierna plundrar Arpad och Qarqar
717 f.Kr. Assyrierna besegrar Karkemish
715 f.Kr. Assyrierna plundrar de filistinska städerna Ashdod och Gath
714 f.Kr. Sargon II gör ett räder mot Van-sjön och mannai-folket i Armenien
713–679 f.Kr. Assyrierna och kimmerierna anfaller Urartu
712 f.Kr. Assyrierna erövrar Ekron i Filistéen
708 f.Kr. Assyrierna intar Samsat i Anatolien
701 f.Kr. Kung Sanherib och assyrierna intar staden Usse nära Tyros
701 f.Kr. Assyrierna belägrar Sidon i Fenicien
701 f.Kr. Vid Eltekah möter assyrierna egyptierna
701 f.Kr. Assyrierna plundrar Megiddo, Samaria och Gibea
701 f.Kr. Assyrierna erövrar Ekron
701 f.Kr. Assyrierna plundrar Lakis, 1,5 tusen döda
701 f.Kr. Den assyriska armén besegras utanför Jerusalem, 185 000 döda
700 f.Kr. Strid mellan Chalkis och Eretria
700 f.Kr. Assyrien jämnar Karatepe med marken
700 f.Kr. Assyrien strider mot Kashku
698 f.Kr. Assyrierna intar Tarsus
689 f.Kr. Assyrierna plundrar Babylon
686 f.Kr. Assyrierna strider mot araberna
680 f.Kr. Kimmerierna erövrar Frygien
678 f.Kr. Assyrierna kuvar de babyloniska rebellerna
678 f.Kr. Skyterna anfaller assyrierna
676–673 f.Kr. Assyrierna belägrar Sidon i tre år
675/671 f.Kr. Assyrierna intar Memphis
674 f.Kr. Vid Sile besegrar egyptierna assyrierna
672 f.Kr. Assyrierna besegrar egyptierna
671 f.Kr. Den assyriske kungen Esarhaddon intar staden Memphis i Egypten
670 f.Kr. Egyptierna gör uppror mot assyrierna
ca 670 f.Kr. Skyterna tränger in i Mannai-riket
669 f.Kr. Den assyriske kungen Esarhaddon dör under ett fälttåg mot egyptierna
668 f.Kr. Kung Pheidon av Argos besegrar spartanerna
667 f.Kr. Ashurbanipal erövrar Egypten
665 f.Kr. Ashurbanipal anfaller Fenicien och senare Egypten
664 f.Kr. Tantamani befriar Egypten
664–657 f.Kr. Farao Psammetichos I enar Egypten
663 f.Kr. Assyrierna plundrar Theben i Egypten
653 f.Kr. Skyterna dominerar mederna
653 f.Kr. Assyrierna besegrar nationen Elam
653 f.Kr. Egypten befrias från Assyrien
652–643 f.Kr. Shamash-shum-ukin gör uppror mot den assyriske kungen Ashurbanipal
ca 650 f.Kr. Messenians gör uppror mot spartanerna
650 f.Kr. Skyterna och kimmerierna plundrar Palestina
648 f.Kr. Assyrierna plundrar Babylon
646 f.Kr. Assyrierna förvisar det elamitiska folket
642–639 f.Kr. Assyrierna anfaller Elam och plundrar Susa
638 f.Kr. Vid floden Hong i Kina besegrar Chu hertig Xiang av Song
ca 631/627 f.Kr. Mederna under Kyaxares belägrar Nineve, Assyriens huvudstad
630 f.Kr. Di-folket anfaller norra Kina
626/625 f.Kr. Babylonierna blir självständiga
625 f.Kr. Kyaxares den mediske skakar av sig skyterna
623 f.Kr. Di-folket anfaller norra Kina
620 f.Kr. Di-folket anfaller norra Kina
616–612 f.Kr. Det assyriska riket upphör
615 f.Kr. Den assyriska staden Arrapkha intas
614 f.Kr. Asshur intas
614 f.Kr. Mederna försöker inta staden Nineve
ca 613-7-8/612 Mederna plundrar Nineve (babylonierna hinner inte fram i tid för att hjälpa mederna)
612 f.Kr. Mederna erövrar Armenien
612–609 f.Kr. De sista assyrierna utplånas
609–606 f.Kr. Babylonierna plundrar norra Israel
609/608 f.Kr. Egyptierna förstör Megiddo och anfaller Gaza
606–605 f.Kr. Di anfaller norra Kina
604 f.Kr. Vid Karkemish besegrar Babylon Egypten
11–12/605/604 Babylonierna plundrar staden Ashkelon i Filistien
603 f.Kr. Babylonierna plundrar Ekron
601 f.Kr. Babylonierna och egyptierna spelar oavgjort med stora förluster
599–598 f.Kr. Babylonierna strider mot araberna
16 mars 597 f.Kr. Babylonierna intar Jerusalem
596 f.Kr. Babylonierna strider mot Elam
593 f.Kr. Den egyptiske Psamtik II samt grekiska, feniciska och judiska legosoldater besegrar Kush
591 f.Kr. Egypten invaderar Nubien
589–587/586 f.Kr. Judarna gör uppror mot babylonierna
586/5–573/2 f.Kr. Nebukadnessar II av Babylon belägrar Tyros och intar staden
581 f.Kr. Babylonierna förvisar fler från Juda
568–567 f.Kr. Härskaren Apries och babylonierna invaderar Egypten
559 f.Kr. Mederna och babylonierna förenar sina krafter mot perserna
Fråga: Vilka händelser ägde rum i Mellanöstern under denna tid, enligt 1 Krönikeboken och 2 Krönikeboken samt 1 Kungaboken och 2 Kungaboken?
S: Här är några av dem.
969 f.Kr. Egypten plundrar Gezer för att skaffa Salomos bröllopsgåva
950/945 f.Kr. Libyern Shishaq blir farao i Egypten
926 f.Kr. Shishak från Egypten invaderar Juda
>926 f.Kr. Jerobeam av Israel strider mot Abija av Juda; 500 000 dödas enligt 2 Krönikeboken 13:17
ca 613–7–8/612 Mederna plundrar Nineve (babylonierna hinner inte fram i tid för att hjälpa mederna)
604 f.Kr. Vid Karkemish besegrar Babylon Egypten
970 f.Kr. Salomos tempel invigs
ca 870 f.Kr. Elia-hungersnöden i Israel
765 f.Kr. Pesten i Nineve
15 juni 763 Total solförmörkelse
759 f.Kr. Pest i Nineve omkring Jonas tid
16 mars 597 f.Kr. Den första stora förvisningen till Babylon
587/586 f.Kr. Juda fördes i fångenskap till Babylon
538 f.Kr. De förvisade återvänder till Jerusalem
540–10/12/539 Perserna erövrar det babyloniska riket
336–6/323 f.Kr. Alexander den stores imperium
Fråga: Är folket ”Diphath” i 1 Krön 1:6 samma folk som ”Riphath” i 1 Mos 10:3?
S: Troligen ja. Det rör sig sannolikt om ett skrivfel, och vi har inga andra uppgifter om folket ”Riphath”.
Fråga: I 1 Krön 1:10, på vilket sätt var Nimrod en mäktig jägare på jorden?
S: Det hebreiska ordet i 1 Krönikeboken 1:10 (uttalas gib-BOR) betyder helt enkelt ”mäktig”, vilket kan syfta på en skicklig jägare, en skicklig krigare, en mästare, en jätte eller mäktig på något annat sätt. Lancelot Brentons översättning av Septuaginta återger detta som ”mäktig jägare” med en fotnot som anger att det på grekiska betyder en jätte, en jägare. På något sätt var Nimrod en ”jätte” bland människor, vare sig det gällde hans fysiska storlek eller hans krigiska skicklighet. Många kristna tror att Nimrod jagade människor, i egenskap av krigare och imperiebyggare. Vissa ser i de sumeriska berättelserna om Gilgamesh en tradition om den första imperiebyggaren, och kanske hänvisar Bibeln till denne man som Nimrod.
Detta stämmer överens med vad 1 Mosebok 10:9 säger om Nimrod. Det hebreiska substantivet här (uttalas TSAH-yid) betyder ”jägare”. I Lancelot Brentons översättning av Septuaginta står det ”jättejägare” i 1 Mosebok 10:9.
Idag kan vissa vara ”jättar” i strid eller i affärslivet, men det gör dem ingen nytta efter att de har dött.
Fråga: I 1 Krön 1:42, ska det stå ”Jakan” eller ”Akan/Waqan”?
S: Den masoretiska texten anger Jakan (uttalas Yakan), men grammatiken verkar sakna den nödvändiga konjunktionen we (och), så kanske det borde vara Akan/Waqan.
Fråga: Varför gifte sig Juda med en kanaanit i 1 Krön 2:3?
S: Förbudet mot att ingå äktenskap med Israels fiender, kananéerna, infördes inte förrän på Mose tid, 400 år senare.
F: Vem var Achan/Achar, den som orsakade oreda i Israel, i 1 Krön 2:7?
S: Det är Achan, som i hemlighet tog en del krigsbyte från staden Jeriko i Josua 7.
Fråga: I 1 Krön 3:5, hette Batsebas far Ammiel eller Eliam, som det står i 2 Sam 11:3?
S: Detta är troligen ett kopieringsfel som beror på att bokstäverna ”l” och ”m” har bytt plats på hebreiskan. ”Eliam” betyder ”Gud/guden är en släkting” och ”Ammiel” betyder ”En släkting är Gud/guden”. Eftersom Krönikeböckerna skrevs senare än 2 Samuelsboken är det mer troligt att namnet i 2 Samuelsboken är korrekt återgivet. ”Ammiel” förekommer i 1 Krönikeboken 3:5 både i den masoretiska texten och i Septuaginta, så denna förväxling inträffade innan den grekiska Septuaginta-översättningen gjordes. Ett forntida hebreiskt sigill har hittats med namnet ”Eliam”.
Fråga: Vem var egentligen Davids söner i 1 Krön 3:5–8, 14:4–7 och 2 Sam 5:14–16?
S: 2 Samuelsboken 5:14–16, 1 Krönikeboken 3:5–8 och 1 Krönikeboken 14:4–7 nämner alla: Shammua, Shobab, Natan, Salomo, Ibhar, Elishua (Elishama i 1 Krönikeboken 3:5–8), Nepheg, Japhia, Elishama, Eliada och Eliphelet. I 1 Krönikeboken 3:5–8 nämns Elishama två gånger, medan de andra källorna nämner Elishua och Elishama. Dessutom nämns Eliphelet en andra gång i 1 Krönikeboken 3:5–8, liksom Nogah. Det kan vara ett skrivfel att Eliphelet nämns en andra gång i 1 Krönikeboken 3:5–8, men David kan ha haft fler söner utöver de som räknas upp.
Fråga: Fanns det i 1 Krön 3:9 möjligen nio söner före Salomo som var tronföljare, som vissa antar?
S: Det skulle kunna vara så, om Davids söner angavs i ordning efter födsel. Amnon, Absalom och Adonia var säkert äldre än Salomo, och Salomo föddes när David redan var äldre. Det finns dock inget som säger att denna lista är i ordning efter födsel.
F: Var Sallum/Joahas i 1 Krön 3:15 Josias fjärde son?
S: Nej, eftersom Zedekia, som står som nummer tre på listan, bara var tio år gammal år 609 f.Kr., när Joahas blev kung vid 23 års ålder.
Här finns en viktig lärdom att dra när det gäller bibeltolkning. Varje gång man ser en lista över barn betyder det inte nödvändigtvis att barnen föddes i den ordning som anges i listan.
F: Var Shallum i 1 Krön 3:15 det personliga namnet på kungen med tronnamnet Jehoahaz, som vissa skeptiker hävdar?
S: Kristna kommentatorer är överens om att Shallum var ett annat namn för Jehoahaz. Det är dock inte känt om Shallum var ett förnamn han föddes med eller ett smeknamn han fick senare.
F: I 1 Krön 3:19, var Zerubbabels far Pedaia eller Shealtiel, som det står i Esra 3:2,8; 5:2; Nehemja 12:1; Haggai 1:1,12,14; 2:2,23 och Matteus 1:12?
S: Vissa barn har både en biologisk far och en adoptivfar. Shealtiel och Pedaiah var bröder enligt 1 Krönikeboken 3:17–18. Shealtiel var den äldste, men det händer att den äldste manlige arvingen inte har någon son som kan föra den kungliga successionen vidare. Kristna forskare ger två olika svar.
Pedaia dog, och Shealtiel adopterade Serubbabel. Detta var både en välgörande handling och gav Shealtiel en kunglig efterträdare.
Shealtiel dog, och Pedaiahs äldste son skulle föra vidare Shealtiels släktlinje och den kungliga tronföljden.
Fråga: Vem är hagriterna i 1 Krön 5:10, 19, 20, 22?
S: Vi hade inga arkeologiska uppgifter om hagriterna förrän man fann assyriska inskriptioner från Sennacheribs och Tiglat-Pilesers III:s tid, där hagriterna omnämns som en arameisk stam. Hagriterna är inte enbart ättlingar till Hagar, eftersom Psalm 83:6 nämner både hagriterna och ismaeliterna tillsammans med andra östliga folk.
Även om de senare författarna Strabo och Ptolemaios (5.19.2) nämner agraioierna som bodde i norra Arabien, är de troligen inte samma folk.
Plinius nämner i Naturalis historia 6.159–161 också agraierna, och dessa är troligen folket i Hofuf-thaj i al-Hasa-oasen i östra Arabien, rakt väster om Bahrain, och har inget samband med hagriterna trots namnlikheten.
Fråga: I 1 Krön 5:22, eftersom detta krig kom från Gud, hur kunde Gud då vara en fredens Gud?
S: Gud kommer i slutändan att få alla krig att upphöra (Psaltaren 46:9). Tills den tiden kommer kan dock krig ibland främja fredens sak, och israeliterna förde här ett krig för Guds fred och för att skydda stammarna i Transjordanien.
Man bör ifrågasätta den underliggande pacifistiska förutsättningen. Gleason Archer skriver i *Encyclopedia of Bible Difficulties*, s. 219–220: ”Är det verkligen ett uttryck för godhet att inte göra motstånd mot det onda? Kan vi säga att en verkligt god kirurg inte bör göra något för att skära bort cancervävnad från sin patient, utan helt enkelt låta honom fortsätta lida tills han till slut dör? Kan vi berömma en polisstyrka som står och ser på utan att göra det minsta motstånd mot den beväpnade rånaren, våldtäktsmannen, mordbrännaren eller någon annan brottsling som utnyttjar samhället? Hur skulle Gud kunna kallas ’god’ om Han förbjöd sitt folk att skydda sina hustrur från att våldtas och strypas av berusade plundrare, eller att göra motstånd mot inkräktare som har kommit för att hämta deras barn och krossa deras hjärnor mot väggen?
Ingen politik skulle ge ondskans och brottslighetens friare fritt spelrum än en fullständig avsägelse av rätten till självförsvar från de laglydiga medlemmarna i samhället.”
Fråga: I 1 Krön 6:16, 26–28, var Samuels far från Levi, eller var Samuel en efraimit som det står i 1 Sam 1:1?
S: Leviterna hade inget eget territorium utan var utspridda över hela Israel. Samuels far var levit, men de bodde i efraimiternas territorium.
Fråga: I 1 Krön 6:28 (den masoretiska texten), var Samuels äldste son Vashni, eller Joel som det står i 1 Sam 8:2?
S: Samuels äldste son hette Joel. Den masoretiska texten innehåller ett kopieringsfel: den utelämnar Joel och lyder ”den förstfödde Vashni och Abija”, där det hebreiska ordet för ”och den andre” (vashni) tolkas som ett egennamn. Både Septuaginta och den syriska översättningen anger sönerna som Joel och Abija.
F: I 1 Krön 8:33, var Ner Sauls farfar eller Sauls farbror?
S: Det fanns troligen två män som hette Ner, och den andre fick sitt namn efter sin farfar.
F: Är Esh-baal i 1 Krön 8:33 samma person som Ish-Boshet i 2 Sam 2:8?
S: Troligen. Baal kan betyda herre, Gud eller en kanaanitisk avgud. Saul döpte sin son till Ish (man) av Baal, troligen med avsikten att han skulle bli herre eller Gud. Författarna eller kopisterna ändrade troligen namnet till ”bosheth”, vilket betyder skam.
F: Vad var ”Kungaböckerna” i 1 Krön 9:1?
S: Det handlade inte om 1 och 2 Kungaböckerna i Bibeln. Det var snarare sekulära krönikor om kungar. I When Critics Ask, s. 204, nämns att det inte var ovanligt att inspirerade bibelböcker citerade sekulära skrifter, eller att Paulus till och med citerade hedniska poeter, när de talade sanning om något.
Fråga: I 1 Krön 10:6, hur kunde hela Sauls hus dö ut, eftersom Ishboshet fortfarande levde enligt 2 Sam 2:8?
S: I 1 Krönikeboken 10:6 avser ”hela hans hus” hans tre söner som dog tillsammans med honom. Det inkluderade inte Sauls spädbarnsbarn, Mefiboset. Även om Skriften inte anger varför Isboset inte var med Saul, eller varför Isboset (som var nästan 40 år gammal vid den tiden) inte ingick i ”Sauls hus” här, beror det kanske på att Isboset var Sauls son med en bihustru.
Fråga: Varför skulle en segrande armé plundra de döda i 1 Krön 10:8–10?
S: De samlade in svärd, spjut, andra vapen och till och med värdesaker som soldaterna eventuellt bar på, men framför allt samlade de in rustningarna. Dessa skulle användas för deras egna trupper och kunde också ställas ut som krigstroféer.
Fråga: I 1 Krön 10:13–14, frågade inte Saul Herren, eller frågade Saul Herren i 1 Sam 28:6?
(Detta är en upprepning av diskussionen om 1 Sam 28:6)
S: Även om detta skulle kunna vara ett kopieringsfel, säger både den hebreiska masoretiska texten och den grekiska Septuaginta samma sak, och det finns en enklare förklaring än ett kopieringsfel.
Det är en himmelsvid skillnad mellan att göra något och att göra något uppriktigt.
Det hebreiska ordet sha’al i 1 Samuelsboken 28:6 betyder att fråga, begära, kräva, be eller låna. Det betyder inte nödvändigtvis att fråga på ett oärligt sätt. Det är snarare ett allmänt ord för att fråga, och det kan vara uppriktigt eller oärligt.
Det hebreiska ordet darash i 1 Krönikeboken 10:14 betyder i första hand att följa, och i förlängningen att söka, fråga eller tillbe. På mer än 41 andra ställen där Gamla testamentet använder detta ord handlar det om något som människor antingen ber Gud om eller ber avgudar om, men inte båda.
Till skillnad från användningen av ”sha’al” i 1 Samuelsboken 28:6, när Saul frågade Gud, används ordet ”darash” i 1 Samuelsboken 28:7 när Saul gick till häxan i Endor.
Även om Saul kanske ställde frågan i förbigående, så frågade han verkligen inte Gud genom de etablerade metoderna som prästerna använde. Kom ihåg att Saul hade dödat alla prästerna i Nob, med undantag för Abjatar. Abjatar hade tagit efoden med sig när han flydde i 1 Samuelsboken 23:6.
Saul kunde visserligen fråga Herren, men utan omvändelse är det svårt att se frågan som uppriktig efter att han hade dödat de flesta av Guds präster som kunde utföra frågningen.
Fråga: Vilka är några av de ovanliga personerna som nämns i 1 Krön 11:10–12:40?
S: Här är några av dem.
Zelek i 11:39 var en ammonit.
Uria var en hettit, och Ismaia var en gibeonit.
Det fanns benjaminiter i 1 Krönikeboken 12:29, och både benjaminiter och gibeoniter stod vanligtvis på Sauls sida.
David hade peletiter och keretiter, som var filistéer, i sin armé.
Det fanns 4 600 leviter och 3 700 aroniter.
David hade alltså förmågan att vinna över till sin sida även människor som normalt sett skulle vara hans fiender.
Fråga: Hur kan vi, enligt 1 Krön 11:10–12:40, ha en sådan karaktär och personlighet att till och med våra tidigare fiender vill leva i fred med oss?
S: David var en passionerad man; han älskade sina vänner djupt och hatade dem som var onda eller förrädiska. Ändå kunde David respektera vissa av sina motståndare, såsom Abner, som var en hedervärd man. David var en lojal man. Han var lojal mot sina trupper och belönade dem som var lojala. David var en man som var skicklig i krig, och med tiden såg det ut som om han skulle kunna bli segrande. Alla slags människor följer någon som ser ut att bli framgångsrik. Men viktigast av allt var att David var Guds man, som lydde Gud i sin ledarroll, och gudfruktiga israeliter insåg att de borde följa David.
Det är intressant att jämföra den lojalitet som Davids män, israeliterna och Davids familj visade gentemot David i början av hans regeringstid med de många problem som David hade med illojala människor senare under sin regeringstid. Vändpunkten var att många förlorade respekten för David efter affären med Batseba och mordet på hans lojale soldat Uria. Det krävs bara en liten dos förräderi för att utplåna andras minnen av din lojalitet.
Fråga: Vad är betydelsefullt med antalet från varje stam i 1 Krön 11:10–12:40?
S: Låt oss först titta på siffrorna.
Juda 6 800 – uppenbarligen var det få i Juda som öppet stödde David när Saul förföljde honom.
Simeon 7 100 – Simeon var en liten stam, så detta låga antal är väntat.
Benjamin 3 000
Efraim 20 800
Manasse 18 000
Issakar 200 hövdingar
Sebulon 50 000
Naftali 38 000
Dan 28 600
Aser 40 000
Stammarna i Transjordanien 120 000
Leviterna 4 600
Aroniterna 3 700
Om David hade haft en stående armé av denna storlek, skulle han inte ha behövt fly från Saul, eller ens från filistéerna för den delen. Det handlade snarare om människor som förklarade sin trohet mot David. Tydligen svor alla män i stammarna i Transjordanien trohet till David, även om det är oklart hur många som faktiskt tjänstgjorde som hans soldater. Davids ursprungliga soldater var utstötta och flyktingar från olika stammar. Issakar hade ont om mark i norr, så tydligen kom många för att ansluta sig till David.
När man idag organiserar ett nytt företag kommer många människor att ansluta sig av olika skäl. Vissa ansluter sig av de allra bästa skälen, andra av oacceptabla skäl, men många ansluter sig av mindre viktiga eller pragmatiska skäl, såsom brist på mark på Davids tid. Idag gör många människor saker på grund av hopp om belöning eller rädsla för negativa konsekvenser om de inte hjälper till. Dessa motiv är okej, och Bibeln kritiserar dem inte. Den bästa motivationen är dock villkorslös agape-kärlek, till Gud och till andra människor.
Fråga: I 1 Krön 11:11, dödade hakmoniten 300 män, eller dödade takmoniten 800 män som det står i 2 Sam 23:8?
S: Se diskussionen om 2 Sam 23:8 för svaret.
Fråga: I 1 Krön 11:19, hur skulle David ha kunnat dricka blodet från sina män som hämtade vatten?
S: Det gjorde David inte; detta är bara en bildlig uttrycksform. David menar att om han drack det vatten som dessa män riskerade sina liv för att ge honom, skulle han inte visa tillräcklig respekt för blodet hos de soldater som hämtade vatten åt honom.
F: Vem var de ”två mästarna från Moab” (KJV ”lejonliknande män”) i 1 Krön 11:22?
S: Det var män vars mod, styrka och stridsförmåga var så stor att de jämfördes med lejon. Det hebreiska ordet här, ariel, är besläktat med ari, det hebreiska ordet för lejon.
Fråga: I 1 Krön 21:7, var Gud missnöjd med att de genomförde en folkräkning, eller med att Joab inte räknade med Levi och Benjamin?
S: Gud var missnöjd med att de genomförde en folkräkning.
F: Varför var Gud missnöjd med att de genomförde en folkräkning i 1 Krön 21:7?
S: Se diskussionen om 2 Sam 24:1 för svaret.
Fråga: Varför dödade Gud Ussa i 1 Krön 13:9–10?
S: Uzza och de andra blev förmodligen förvånade över hans död. När allt kommer omkring försökte Uzza ju bara hjälpa till när oxarna snubblade. Men Uzza och alla andra hade glömt en viktig sak: Guds heliga saker skulle behandlas med vederbörlig respekt. Gud hade redan talat om för dem hur arken skulle bäras på rätt sätt. De lydde inte, och om de hade lydt skulle ingen oxe ha snubblat. Detta belyser två typer av lydnad: ditt eget sätt och Guds sätt.
När du tjänar Gud på ditt eget sätt, tjänar du Gud som du själv känner för, och du tror att Gud borde uppskatta allt du gör, och det finns ingen standard. Det är omöjligt att vara olydig, bara mer eller mindre lydig.
När du tjänar Gud på Guds sätt, tjänar du Gud så som Han har befallt. Men inom ramen för vad Gud har sagt uppskattar Gud frivilliga gåvor och goda gärningar som vi gör på eget initiativ (2 Kor 8:10–12; 9:7). Gud har normer och regler (2 Timoteus 2:5). Om du är olydig i vissa saker, då är du olydig (Jakob 2:9–11). Om du vill vara ett redskap för Gud för ädla syften, kan du inte vara det förrän du har renat dig från ovärdiga saker (2 Timoteus 2:20–21).
Fråga: Varför var Hiram så vänlig mot David i 1 Krön 14:1?
S: Förutom personlig vänskap hade fenicierna och israeliterna en gemensam fiende i filistéerna.
Fråga: Fanns det många mullbärsträd i Palestina enligt 1 Krön 14:14–15?
S: Det hebreiska ordet här är oklart. Om det är ”mullbär”, finns det 12 arter av mullbärsträd. Det svarta mullbärsträdet är hemma i västra Asien, men grekerna och romarna odlade det också. Det hebreiska ordet kan också betyda ”balsamträd”.
F: Vad är psalterier och alamot i 1 Krön 15:20,28?
S: Det var musikinstrument, men vi vet idag inte hur de såg ut.
F: Varför föraktar människor, till och med vissa troende, ibland andra, enligt 1 Krön 15:29?
S: Det finns åtminstone två skäl.
1. Vissa ställer krav på andra. Om människor bryter mot deras krav kan de vara oförlåtande och aldrig respektera dem igen. Michal förlorade sin respekt för sin man.
2. Vissa föraktar andra om de har sårat dem, och de vägrar att förlåta.
Vi kristna bör inte förakta någon.
Fråga: Hur blev de utvalda av Gud i 1 Krön 16:13?
A: Som grupp var de Guds utvalda folk och utvalda nation. Det är den primära betydelsen här. Men individuellt sett var många av dem Guds utvalda. De utvalda är de som Gud, redan före världens grundläggning, har utvalt att komma till himlen.
Fråga: Lär Bibeln i 1 Krön 16:25–26 och Ps 97:7 att det finns många gudar?
S: Visst. Bibeln lär att det finns många avgudar, men bara en sann Gud. Mormonerna hänvisar förgäves till denna vers för att stödja sin uppfattning att det finns många [legitima] gudar.
F: Varför motsäger Natan sig själv här i 1 Krön 17:2–15?
S: Natan uttryckte sig först felaktigt, eftersom han inte talade som profet. Han skulle ha varit en falsk profet om han hade sagt: ”Så säger Herren”, eller till och med om han bara hade sagt att Gud hade meddelat honom detta felaktiga uttalande. Istället talade Natan spontant på egen hand. Lägg också märke till att även när han talade på detta sätt rättade Gud honom omedelbart.
Jehovas vittnen hänvisar ibland till detta avsnitt för att försöka visa att sanna profeter (som de hävdar att Vakttornets organisation är) fortfarande kan vara sanna profeter även om de har gjort falska profetior. De hävdar dock att de är profeter, och Vakttornets organisation har gjort officiella profetior om Kristi återkomst som visade sig vara falska.
Den katolska kyrkan hävdar också att påven talar ofelbart, men endast om han talar ”ex cathedra”. Detta är dock nästan ingen fråga alls, eftersom påvar genom historien endast har talat ”ex cathedra” sju eller åtta gånger.
Mormonkyrkan hävdar också att den har profeter som är ofelbara när de talar som profeter. Både Joseph Smith och Brigham Young framförde falska profetior.
Fråga: Varför är Davids inställning i 1 Krön 17:16–27 och 1 Krön 28:2–4 prisvärd?
S: David var säkert besviken över att hans långvariga önskan, som var god, blev nedröstad av Gud. Ändå tog David emot detta besked ödmjukt och fortsatte att samla material åt sin son Salomo för att bygga templet.
Fråga: Besegrade David Hadarezer i 1 Krön 18:3, eller Hadadezer i 2 Sam 8:3?
S: Denna skillnad i hebreiskan är mycket troligt ett kopieringsfel. De hebreiska bokstäverna som motsvarar ”d” och ”r” liknar varandra.
Fråga: I 1 Krön 18:4, hade David rätt att behålla 100 stridsvagnar?
S: Nej. I 5 Mosebok 17:16–17 står det att kungen inte fick skaffa sig för många stridsvagnar och hästar. David ansåg tydligen att 100 stridsvagnar inte var för många, men detta banade väg för att Salomo skulle få många stridsvagnar och hästar, vilket framgår av 2 Krönikeboken 9:28 och 1 Kungaboken 10:26–29.
F: I 1 Krön 18:12, dödades 18 000 edomiter, eller 12 000 som det står i rubriken till Ps 60:1?
S: Detta är troligen ett kopieringsfel.
Fråga: I 1 Krön 19:2, var denne Nahash, ammoniten, samma Nahash som förtryckte israeliterna i 1 Sam 11:1?
S: Nej, eftersom den äldre Nahash levde 50 år tidigare. Det är inte ovanligt att en son får sitt namn efter sin far eller farfar.
F: Varför gjorde kung Hanun, ammoniten, i 1 Krön 19:3–4 något så dåraktigt som att förödmjuka Davids sändebud?
S: Det kan ha berott på bristande kunskap om israeliternas styrka, hans uppfostran och stolthet, eller tanken att Davids armé kanske var utmattad efter striderna mot syrierna. Hanun försökte inte bekämpa David, utan endast förolämpa honom, och det var mycket dåraktigt.
F: Varför satte Joab i 1 Krön 19:10–11 arméns elit mot syrierna och arméns huvudstyrka mot ammoniterna?
S: Syrierna stred med stridsvagnar (1 Kungaboken 22:30–33), och stridsvagnar var mycket effektiva mot oerfarna soldater eller soldater som endast var beväpnade med svärd och sköldar. Elitsoldaterna, förmodligen utrustade med bågar och långa spjut, visste hur man hanterade stridsvagnar. En stridsvagnsstyrka som använde pilar skulle inte kunna besegra en större infanteristyrka som använde pilar. Stridsvagnsattacker fick ofta infanteristyrkor att fly, men om infanteriet hade långa spjut och inte drabbades av panik kunde stridsvagnsattacken stoppas. Alexander av Makedonien kände till detta många år senare, när hans lilla, välutbildade styrka bestående främst av infanteri gång på gång besegrade det persiska rikets större arméer av ryttare och stridsvagnar.
F: Hur stämmer 1 Krön 19:18 överens med 2 Sam 10:18?
S: Detta är troligen ett kopieringsfel. Se diskussionen om 2 Sam 10:18 för svaret.
F: I 1 Krön 21:1, var det Gud eller Satan som fick David att räkna israeliterna i en folkräkning?
S: Det var Satan direkt, och Gud indirekt. Se diskussionen om 2 Sam 24:1 för svaret.
Det hebreiska ordet satan kan betyda såväl motståndare som Satan. Asimov framför dock ingen hypotes om vem denna motståndare skulle vara, om det inte vore Satan.
Fråga: I 1 Krön 21:1, kom det hebreiska begreppet Satan från perserna, som vissa skeptiker hävdar?
S: Nej. Ormen som talade till och frestade Eva i 1 Mosebok 3 hade utan tvekan övernaturliga förmågor, däribland talförmåga och intelligens.
Job, som vissa anser vara en av de tidigaste böckerna i Bibeln, behandlar Satan ingående, liksom Jesaja. Att hävda att dessa böckers behandling av Satan visar att de är från tiden efter exilen är ett cirkelresonemang.
F: Varför ville David i 1 Krön 21:1 genomföra en folkräkning av Israel?
S: I slutändan tillät Gud Satan att fresta David att göra det. De omedelbara skälen till att David kanske ville räkna Israels befolkning var stolthet över nationen, för att kunna driva in skatter bättre, för framtida tvångsarbete och för att värva eller inkalla män till krig.
Fråga: I 1 Krön 21:4, gjorde Joab rätt i att lyda David här, eftersom Joab visste att det strider mot Guds vilja?
S: Joab befann sig i en svår situation. Han borde lyda kungen, såvida inte kungen beordrade honom att göra något som stred mot vad Gud hade sagt.
Det fanns inget förbud mot en folkräkning, men Joab ansåg (med rätta) att detta inte var vad Gud ville.
Det fanns inget direkt bud, så Joab gjorde det som var bäst. Han uttryckte sitt motstånd, men lydde kungen ändå. Det fanns en viss tvetydighet i Davids befallning, om man skulle räkna leviterna eller inte, och Joab tolkade den på det sätt han ansåg bäst.
Detta är en annan situation än den som prästerna i Tyskland befann sig i under andra världskriget. Hitler hade sagt till dem att eftersom han var Tysklands ledare, skulle de inte kritisera något av det han gjorde. Inom rimliga gränser ska kristna hedra regeringsledare och lyda dem. Men när Hitler började fördriva judarna säger Bibeln uttryckligen att man ska söka rättvisa och tillrättavisa förtryckaren (Jesaja 1:17), och Guds direkta befallning stod i strid med vad Hitler sa.
Fråga: I 1 Krön 21:5, fanns det totalt 1 100 000 stridsdugliga män, eller 1 300 000 som 2 Sam 24:9 visar?
S: Se diskussionen om 2 Samuelsboken 24:9 för de två möjliga svaren.
Fråga: Hotades det i 1 Krön 21:12 med tre års hungersnöd, eller sju år som det står i 2 Sam 24:13?
S: Vi kan inte vara säkra på vilket tal som är det ursprungliga, eftersom hungersnöden inte inträffade, men detta var ett kopieringsfel.
F: Hur mäktiga är Guds änglar i 1 Krön 21:15?
S: De är inte allsmäktiga, men för att förstöra hela Jerusalem behövdes endast en enda ängel. När Jesus var på väg till korset sade han i Matteus 26:53 att om han bad om det skulle Fadern ge honom tolv legioner (kanske 60 000) änglar.
Fråga: I 1 Krön 21:15, hur ångrade Herren det onda här?
S: Det hebreiska ordet här betyder såväl fysisk skada som moraliskt ont. Gud hade ängeln där, synlig för David, för att hota med vad som skulle hända med Jerusalem.
En lärdom vi kan dra här är att Guds uppenbarade planer för en person kan förändras när den personen omvänder sig eller förändras.
Fråga: Varför lät Gud folket lida på grund av Davids syndiga beslut i 1 Krön 21:17?
S: Först vad som inte är svaret, och sedan svaret.
I detta liv får människor ofta lida för andras synder. Spädbarn som föds av mödrar som är beroende av kokain föds också beroende av kokain, och de har nedsatt mental kapacitet. Det har varit ganska vanligt att hela nationer har fått lida svårt på grund av en ledares storslagna ambitioner. Livet på jorden är inte rättvist, och det kommer inte att vara rättvist i denna fallna värld förrän Gud ställer allt till rätta på domedagen.
Även om det föregående är sant, är det inte svaret på den här situationen. Här är det Gud själv som aktivt dödar många israeliter på grund av en enda mans synd, nämligen Davids.
David var stolt över sin jordiska makt, särskilt sin armé, och Gud minskade det folk som David var stolt över. Dessutom vet vi inte exakt vilka alla Davids krigare var. En spekulation är att Gud lät några änglar förstärka Davids armé, och Satan såg detta och bad om en redogörelse för vad som pågick här.
Man skulle felaktigt kunna definiera lidande som att Gud inte förlänger ett friskt liv så mycket som möjligt, eller att han inte låter ett land växa så mycket som möjligt. Gud har ingen skyldighet att automatiskt välsigna oss. När vi får välsignelser från Gud bör vi vara tacksamma, inte kräva mer. Gud älskar oss väldigt mycket och vill välsigna oss, men glöm inte att en stor del av detta liv är en förberedelse för det kommande livet, och Gud vill inte välsigna oss så mycket att vi glömmer det.
Fråga: Hur kan vi, enligt 1 Krön 21:24, tillämpa Davids princip om att inte ge Gud ett offer som inte kostar David någonting?
S: Det kan finnas många sätt att tillämpa denna princip, men en enkel tillämpning är att undervisa dina barn. Så snart dina barn är gamla nog att tjäna lite pengar genom att utföra sysslor, låt deras kyrkooffer vara deras egna pengar, och låt inte du ge dem pengar till offret.
F: I 1 Krön 22:2, inleddes tvångsarbetet under David eller under Salomo?
S: Salomo införde tvångsarbete för icke-israeliter i stor skala, men det var David som inledde det. Både detta och att behålla vissa stridsvagnar var exempel på hur David var olydig mot Gud på relativt små sätt, och hur Salomo förstärkte dessa saker. Finns det som förälder ”små” synder i ditt liv som dina barn skulle kunna förstärka? David genomförde också en folkräkning, och det gjorde Salomo också.
Fråga: I 1 Krön 22:14, gav David 100 000 talenter guld till det framtida templet, eller endast 3 000 talenter som det står i 1 Krön 29:3–4?
S: 1 Krönikeboken 29:3 besvarar denna fråga. David avsatte de 100 000 talenterna som var krigsbyte från erövringen av Syrien, Moab och Edom. I 1 Krönikeboken 29:3 står det att David gav av sina personliga skatter ”utöver allt det som jag har anskaffat”.
F: Hur fick David tag på allt detta guld i 1 Krön 22:14?
S: Se diskussionen om 2 Samuelsboken 8:11 för svaret.
Fråga: Varför kastade de lott här i 1 Krön 24:31 och 26:13?
S: Detta var ett enkelt och opartiskt sätt att fördela uppgifter när ordningen inte hade någon betydelse. Idag gör människor samma sak när de ”drar strån” för att avgöra vem som ska få en post. Även om Gud kan styra lottdragningen eller strådragningen, innebär det inte att Gud styrde resultatet mer än om de hade röstat, gått efter födelsedatum eller använt något annat sätt.
F: I 1 Krön 25:1,3, varför skulle människor profetera med harpor?
A: Det fanns inga begränsningar för profeterna att använda vilka icke-syndiga föremål de önskade när de profeterade. Även David profeterade med hjälp av harpan.
Om en mormon emellertid hävdar att Joseph Smith använde en ockult bok från en falsk [egyptisk] religion enbart som inspiration för att skriva den mormonska skriften som kallas Abrahams bok, skulle det nästan vara ett fall av att använda en avgudadyrkande, ond bok för att få fram det som påstås vara Guds ord. Det är ”nästan” så, eftersom den mormon som sa detta inte återgav vad Joseph Smith själv sa på ett korrekt sätt. Smith sa att han ”översatte” boken, och han hade till och med de egyptiska hieroglyferna bredvid den påstådda engelska översättningen för att visa det. Dessutom skrev Joseph Smith till och med en löjlig bok, Egyptian Alphabet and Grammar, som bevisar att Joseph verkligen hävdade att han på övernaturligt sätt översatte egyptiska hieroglyfer.
För övrigt har mormonkyrkan än i dag kopior av de ursprungliga engelska manuskripten till mormonernas ”Abrahams bok” och ”Egyptian Alphabet and Grammar”, och man har hittat en egyptisk papyrus i ett museum som stämmer överens, både vad gäller tecken och bilder, med det som Joseph Smith använde för att ”översätta”.
Fråga: Vad är det som är bra med Davids inställning här i 1 Krön 28:2–4?
S: David var utan tvekan besviken över att det inte var han som skulle bygga Guds tempel. Men han var inte bara tacksam för de många saker som Gud hade gett honom; han fokuserade också på Gud och inte på sig själv. Templet var ett monument till Guds ära, inte Davids, och David hade ingen anledning att vara arg, eftersom han inte betraktade templet som ett monument till sin egen ära.
Fråga: Hur kan alla dessa bibelställen – 1 Krön 28:9, 10, 20; 2 Krön 6:2; 8:11; 1 Kung 3:3–13; 8:23; 9:8–9; 11:9–14; 2 Sam 12:24–25 – syfta på samma person? (Denna fråga ställdes av en ateist.)
S: De syftar alla på Salomo. Sex punkter att beakta i svaret.
En viss konsekvens: Salomo var genomgående en intelligent man och en tempelbyggare. Salomo använde sin visdom och sina byggnadskunskaper för Guds skull, särskilt tidigt i livet. Senare i livet använde han sina färdigheter även för att bygga tempel åt avgudar. Vissa människor drivs av att bygga och åstadkomma saker; frågan är hur mycket av detta som kommer att vara för Guds skull?
Chockerande: Om det inte verkar överraskande och chockerande för dig att Salomo, som valdes ut för att bygga templet, bad en så vacker bön till Gud och skrev böcker i Bibeln, ändå skulle falla i synd, då har du kanske inte läst dessa avsnitt särskilt noggrant ännu. Det är chockerande, och ateisten som ställde denna fråga kan ursäktas för att han ifrågasatte om detta är samma person.
Ändå händer det: Det här är definitivt samma person. Precis som Judas kunde lämna allt för att följa Jesus och sedan senare förråda honom; precis som Demas kunde offra för att följa med Paulus på hans resor och sedan lämna honom eftersom Demas älskade världen (2 Timoteus 4:10), så kan människor förändras. Gud vakar över oss och bevarar oss, men de troende har ett val om de ska falla bort eller inte. Vissa människor undkommer världens fördärv genom att lära känna vår Herre, men fastnar sedan i dess snår (2 Petrus 2:17–22). Andra förnekar aldrig tron, men de kompromissar genom att försöka tjäna både Gud och avgudar eller Gud och pengar.
Varför förändrades Salomo? I Salomos fall ger Skriften ett tydligt svar i 1 Kungaboken 11:1–4. Salomo gjorde kompromisser genom att gifta sig med utländska hustrur, antingen av kärlek eller för politiska allianser. Den kompromissen ledde honom ytterligare på avvägar när hans hustrur vände hans hjärta mot andra gudar.
Vi kan lära oss att de människor som finns omkring dig kan ha ett starkt inflytande på dig, om du tillåter det. En följd av små kompromisser är att de, utan omedelbar omvändelse, kan leda till allt större kompromisser.
Bibeln tar allvarligt på varje troendes eget ansvar att vara flitig (Hebreerbrevet 6:11), pröva oss själva (2 Korintierbrevet 13:5) och vara på vår vakt (Matteus 10:16–17). Annars kan en Guds man eller kvinna falla djupt, vilket chockade Jahve-dyrkare och glada Kemos-dyrkare upptäckte.
Fråga: I 1 Krön 29:2, vad är skillnaden mellan att bygga något för människor och att bygga det för Gud?
S: Om du bygger något för en människa, bör du bygga det som hon vill ha det, och det behöver inte hålla längre än hon behöver det. Om du bygger för Gud, bygger du för Hans ära, inte din egen, och du bör bygga det som Gud vill, inte på ditt eget sätt. Om man bygger något för Gud bör man bygga det så att det varar i evighet. En annan skillnad är att det inte är fysiska byggnader, pengar och saker man bygger för Gud, utan liv och karaktär, både hos sig själv och hos andra.
Fråga: I 1 Krön 29:19 bad David Gud om något gott, nämligen att ge Salomo ett hjärta som skulle hålla Guds bud. Varför vände sig då Salomo senare bort från Gud?
S: Gud var med Salomo och välsignade honom rikligt, men Gud sa aldrig att han skulle ta ifrån Salomo förmågan att välja mellan lydnad och olydnad, oavsett vad David skulle be om. Salomo fick all den visdom han behövde, men Gud valde att ge Salomo (och oss) fri vilja.
För övrigt är påståendet ”Gud påverkar aldrig vår fria vilja” inte sant. Gud ingrep tvärtom aktivt när det gällde Saulus från Tarsus på vägen till Damaskus. Hur mycket yttre stimulans Gud än använde, var det ändå upp till Saulus att reagera.
Fråga: Vilka är några av de äldsta manuskripten som fortfarande finns kvar idag i 1 Krönikeboken och 2 Krönikeboken?
S: Döda havsrullarna: (ca 1 f.Kr.) 1 exemplar. Enligt Nathan Jastram, forskare inom Döda havsrullarna, innehåller detta lilla fragment, kallat 4Q522 frag 9, 1 Krönikeboken 7:24 och 2 Krönikeboken 28:18.
Kristna bibelmanuskript från omkring år 350 e.Kr. innehåller Gamla testamentet, inklusive 1 och 2 Krönikeboken.
Papyrus Egerton 4 (300-talet e.Kr.) bevarar en del av 2 Krönikeboken.
Vaticanus (325–350 e.Kr.) har bevarat hela 1 och 2 Krönikeboken.
Alexandrinus (ca 450 e.Kr.) har bevarat hela 1 och 2 Krönikeboken.
Sinaiticus (340–350 e.Kr.) har bevarat 1 Krönikeboken 9:27–19:17.
F: Vilka tidiga författare hänvisade till 1 Krönikeboken?
S: Författare från tiden före konciliet i Nicea som hänvisade till eller anspelade på verser i 1 Krönikeboken är:
Filo, juden från Alexandria (15/20 f.Kr.–50 e.Kr.), hänvisar till 1 Krönikeboken 7:14. ”Preliminary Studies”, kap. 8 (43), s. 307
Melito/Meleto från Sardis (170–177/180 e.Kr.) räknar upp alla böckerna i Gamla testamentet, och han inkluderar alla böcker vi har utom Nehemja och Ester. Fragment 4 ur ”Boken med utdrag”, s. 759.
Hippolytus (222–235/6 e.Kr.) anspelar på 1 Krönikeboken 3:15 när han nämner att Josia hade fem söner: Joahas, Eljakim, Johanan, Zedekia, eller Jekonja, och Sadum [Sallum]. Fragment ur ”Kommentaren till Daniel”, kap. 1, s. 177
Origenes (225–254 e.Kr.) citerar 1 Krönikeboken 16:8 som ”Återigen, i Första Krönikeboken”.
Origenes (240 e.Kr.) nämner ”den första boken av Paralipomenon”, vilket är ett annat namn för 1 Krönikeboken. Kommentar till Höga visan, prolog, s. 49
Laktantius (315–325/330 e.Kr.) citerar 1 Kungaboken 9:6–9, vilket också är 2 Krönikeboken 7:19–22, i De gudomliga institutionerna, bok 4, kap. 18, s. 121.
Efter Nicäa
Eusebius av Caesarea (318–339/340 e.Kr.)
Athanasius (367, 325–373 e.Kr.)
Efraim/Efrem (350–378 e.Kr.)
Epifanius av Salamis (360–403 e.Kr.) (underförstått)
Rufinus (374–406 e.Kr.)
Hieronymus (373–420 e.Kr.)
Augustinus av Hippo (388–430 e.Kr.)
Sulpicius/Sulpitius Severus (363–420 e.Kr.)
Kyrkomötet i Kartago (218 biskopar) (393–419 e.Kr.)
Fråga: Vilka verser från 1 och 2 Krönikeboken finns i Döda havsrullarna?
S: 2 Krönikeboken 28:27; 29:1–3 finns bevarade i 4Q118 (=4QChr)
Fråga: Vilka är några av översättningsskillnaderna mellan den hebreiska texten och den grekiska Septuaginta i 1 Krönikeboken?
S: Här är några av översättningsskillnaderna. Den första frasen är hämtad från den hebreiska texten och den andra från den grekiska Septuaginta-översättningen. För att ge ett urval fokuserar denna del särskilt på kapitel 1.
1 Krön 1:11–23 I den masoretiska texten och den alexandrinska Septuaginta, men inte i andra Septuaginta-texter
1 Krön 1–9 innehåller många stavningsskillnader mellan olika hebreiska texter och Septuaginta-texter. Se 1 Krön 1:29–31 för ett exempel.
1 Krön 1:4 ”Sem” jämfört med ”Noas söner: Sem”
1 Krön 1:5 ”Javan och Tubal” jämfört med ”Jovan, Helisa, Thobal”
1 Krön 1:6 ”Diphath” (de flesta hebreiska texterna) jämfört med ”Riphath” (många hebreiska texter, Septuaginta, Vulgata)
1 Krön 1:7 ”Elisa och Tarsis, Kittim och Dodanim” jämfört med ”Helisa och Tarsis, kitterna och rodierna.”
1 Krön 1:7 ”Dodanim” jämfört med ”Rhodans/Rhodanim” (Septuaginta, syriska, Vulgata)
1 Krön 1:9 ”Raama” jämfört med ”Regma”
1 Krön 1:10 ”Nimrod” jämfört med ”Nebrod”
1 Krön 1:17 ”Aram och Uz” (masoretiska texter) jämfört med ”Aram. Arams söner: Uz” (en masoretisk text och vissa Septuaginta-texter)
1 Krön 1:17–23 ”och Arfaksad och Lud, (osv. fram till vers 24) Sem, Arfaksad, Sela, Eber” (masoretiska texter) jämfört med ”och Arfaksad, Sala, Eber” (de flesta Septuaginta-texter)
1 Krön 1:22 ”Obal” (de flesta masoretiska texterna) jämfört med ”Ebal” (vissa masoretiska texter och den syriska översättningen) jämfört med (saknas) (Septuaginta)
1 Krön 1:24 ”Arfaksad” jämfört med ”Arfaksad, Kainan” (vissa Septuaginta-utgåvor)
1 Krön 1:29–31 ”Nabaiot, sedan Kedar, Adbeel, Mibsam, Mishma, Dumah, Massa, Hadad, Tema, Jetur, Naphish och Kedema” jämfört med ”Nabaeoth, och Kedar, Nabdeel, Massam, Masma, Iduma, Masse, Chondan, Thaeman, Jettur, Naphes, Kedma” (Detta är ett exempel på hur namnen skiljer sig åt på hebreiska och grekiska.)
1 Krön 1:32 ”Saba och Dedan” jämfört med ”Daedan och Sabai”
1 Krön 1:34 ”Esau och Israel” jämfört med ”Jakob och Esau”. (Jakob döptes senare om till Israel)
1 Krön 1:36 ”Zefi” (de flesta masoretiska texterna) jämfört med ”Zefo” (många masoretiska texter, vissa Septuaginta-texter och den syriska översättningen. 1 Mos 36:11 anger också ”Zefo”.)
1 Krön 1:36 ”Kenaz, Timna och Amalek” (den masoretiska texten och de flesta Septuaginta-texterna) jämfört med ”Kenaz vid Timna och Amalek” (vissa Septuaginta-texter och 1 Mos 36:12)
1 Krön 1:40 ”Alian” (de flesta masoretiska texterna) jämfört med ”Alvan” (många masoretiska texter och vissa Septuaginta-texter. Se även 1 Mosebok 36:23) jämfört med ”Alon” (de flesta Septuaginta-texterna)
1 Krön 1:43 ”kungar som regerade i Edoms land innan någon kung regerade över israeliterna: Bela, son till Beor” jämfört med ”kungar, Balak, son till Beor”
1 Krön 1:44 ”från Bozra” jämfört med ”från Bosorrha”
1 Krön 1:50 ”Pai” (de flesta hebreiska manuskripten) jämfört med ”Pau” (många hebreiska manuskript, vissa Septuaginta, Vulgata och syriska. 1 Mosebok 36:39 säger också ”Pau”) jämfört med ”Phogor” (de flesta Septuaginta)
1 Krön 1:50 ”Pai, och hans hustrus namn: Mehetabel, dotter till Mezahab.” jämfört med ”Phogor”.
1 Krön 1:51 ”Och Hadad dog; och Edoms hövdingar var: hövdingen Timna; hövdingen Alia; hövdingen Jetheth; hövdingen Aholibama; hövdingen Ela; hövdingen Pinon, hövdingen Kenaz, hövdingen Teman, hövdingen Mibzar, hövdingen Magdiel och hövdingen Iram.” jämfört med ”Edomiternas furstar: fursten Thamna, fursten Golada, fursten Jether, fursten Elibamas, fursten Elas, fursten Phinon, fursten Kenez, fursten Thaeman, fursten Babsar, fursten Magediel, fursten Zaphoin.”
1 Krön 2:6 ”Dara” jämfört med ”Darda” (vissa Septuaginta-utgåvor, vissa syriska targumer. Se 1 Kungaboken 4:31) jämfört med ”Darad” (de flesta Septuaginta-utgåvor)
1 Krön 2:42 ”Mesha” jämfört med ”Maresha”
1 Krön 2:50 ”Sonen” kontra ”Sönerna” (Septuaginta, Vulgata)
1 Krön 3:5 ”Bathshua” (de flesta hebreiska manuskripten) kontra ”Bathsheba” (ett hebreiskt manuskript och Vulgata. 2 Sam 11:3 säger också ”Bathsheba”) kontra ”Bersabee” (Septuaginta)
1 Krön 4:3 ”Etams far” kontra ”Etams söner”
1 Krön 4:13 ”Hathath” jämfört med ”Hathath och Meonothai”
1 Krön 5:24 ”och Efer” jämfört med ”Efer”
1 Krön 6:28 (saknas) jämfört med ”Joel” (Septuaginta, syriska, arabiska, 1 Sam 8:2).
1 Krön 6:28 ”Vashni och Abija” jämfört med ”den andre Abija”
1 Krön 7:28 ”Ayyah” (vissa masoretiska texter) jämfört med ”Gaza/Gazza” (många masoretiska texter, Septuaginta, Targum, Vulgata)
1 Krön 8:30 ”Baal” jämfört med ”Baal, Ner”
1 Krön 9:41 ”Tahrea” (masoretisk, Septuaginta) jämfört med ”Tahrea och Ahas” (masoretisk, syrisk, arabisk, Targum, Vulgata)
1 Krön 11:11 ”trettio” (masoretiska och vissa Septuaginta, Vulgata) jämfört med ”tre” (vissa Septuaginta)
1 Krön 11:20 ”Abshai” jämfört med ”Abishai” (Septuaginta, Vulgata, Targum, 2 Sam 23:18)
1 Krön 11:20 ”tre” (masoretisk text, Septuaginta, Vulgata) jämfört med ”trettio” (syrianska)
1 Krön 11:21 ”av de tre” jämfört med ”av de trettio”
1 Krön 12:33 ”för att hjälpa” kontra ”för att hjälpa David”
1 Krön 15:18 ”Zekarja, Ben,” (masoretisk text, Vulgata) jämfört med ”Zekarja” (Septuaginta)
1 Krön 17:5 ”men jag har flyttat från tält till tält och från bostad till bostad” jämfört med ”men jag har varit i ett tabernakel och ett tält”
1 Krön 18:6 ”David placerade män” jämfört med ”David satte garnisoner”. En garnison är en grupp soldater som har till uppgift att bevaka en fästning eller annan plats. (Septuaginta, Vulgata och 2 Sam 8:6)
1 Krön 18:16 ”Abimelek” (de flesta masoretiska texterna) jämfört med ”Ahimelek” (vissa hebreiska manuskript, Vulgata och syriska. Se även 2 Sam 8:17).
1 Krön 20:2 ”sin kungs krona” jämfört med ”Milkoms krona” (Septuaginta, Vulgata och 1 Kungaboken 11:5,33)
1 Krön 20:3 ”[arbeta med] sågar” jämfört med ”såga dem med sågar”
1 Krön 23:7 ”av Gersons män” (masoretisk) jämfört med ”till gersoniterna” (masoretisk enligt NRSV) jämfört med ”Och för Gedsons släkt” jämfört med ”Gersons söner” (Vulgata)
1 Krön 23:10 ”Zina” jämfört med ”Zizah” (Septuaginta, Vulgata)
1 Krön 24:15 ”Happizzez” jämfört med ”Aphses” (Septuaginta, Vulgata)
1 Krön 25:3 ”Jeshaiah” jämfört med ”Jeshaiah, Shimei” (en masoretisk text, Septuaginta) jämfört med ”Iseas” (Septuaginta)
1 Krön 26:17 ”var sex leviter” jämfört med ”var sex leviter varje dag”
1 Krön 26:20 ”När det gäller leviterna var Ahija ansvarig” jämfört med ”deras medleviter var ansvariga”
1 Krön 27:6 ”Ammizabad var hans avdelning” jämfört med ”Ammizabad hade ansvaret för sin avdelning”
1 Krön 27:24 ”antalet i krönikorna” jämfört med ”krönikeboken”